Få ämnen väcker så mycket upprördhet som barns sexualitet. Ibland önskar jag att Freud hade valt ett annat ord för att beskriva de upplevelser av lust som hör barndomens olika stadier till.
Sydsvenskan har idag en mycket läsvärd artikel om Anna Kosztovics arbete för att sprida ljus i mörkret. Länk
– Jag vill att barn ska få vara de sexuella varelser de faktiskt är. Sex ingår i livet. Man kan se sexualiteten som en våg som går i olika rörelser och ser lite olika ut, men som finns där från början och varar livet ut, säger hon.
I tio år har hon kämpat för att barns sexualitet ska synliggöras. För att häva det tabu som finns. Motståndet har ofta känts kompakt, men på sista tiden har allt fler börjat intressera sig för ämnet.
Jag tänker ofta på den koja vi hade på förskolan och hur viktigt det var för barnen att få vara ifred. De kloka pedagogerna förstod att det hända något viktigt där och motstod frestelsen att kontrollera barnens klädsel.
september 29, 2010 kl. 9:50 e m |
Viktigt! Det är jättesvårt att möta det där i förskolan. Särskilt som manlig pedagog, då är man ju livrädd att ens andas orden ”barn” och ”sexualitet” i samma mening.
september 29, 2010 kl. 11:14 e m |
Och varje gång du är tyst sviker du barnen…
september 30, 2010 kl. 12:01 e m |
ja, precis.
i mycket handlar det om, som du nämner längre ner i tråden, att man inte vill förarga föräldrar, som i egenskap av brukare (”kunder”) avgör förskolans väl och ve.
september 29, 2010 kl. 11:01 e m |
Jag tror att man måste göra upp med sina egna fördomar och skamkänslor för man har ju ett dubbelt uppdrag här – värna barnens rätt till ett gott och skamfritt förhållande till sina kroppar, och att skydda dem från ovälkomna beröringar, uppmaningar och allt annat någon i gruppen upplever som obehagligt.
Man kan alltså inte lämna dem ifred för då kan någon fara illa, men ingripandena behöver skötas med fingertoppskänsla, på sätt som uppfattas som odramatiska och naturliga.
september 29, 2010 kl. 11:11 e m |
Jo det handlar mycket om de egna värderingarna till nakenhet och onani. Anna är väldigt duktig på att ta upp svåra ämnen tillsammans med personalgrupper som ofta är väldigt koncensusinriktade (”så här tycker vi”) och dessutom gärna vill vara föräldrarna till lags.
Barnen är också bra på att hitta sprickor i personalgruppens värderingar!
Det är bra råd som delas ut i slutet av artikeln (även om jag i princip är emot goda råd…
För övrigt anser jag att Per, Ida och Minimum borde delas ut till alla nyblivna föräldrar.
september 29, 2010 kl. 11:13 e m |
http://bokhora.se/2007/fracka-fredag-per-ida-minimum-grethe-fagerstrom-gunilla-hansson/
september 30, 2010 kl. 11:17 e m |
Den har jag aldrig stött på. Jag får väl köpa på mig ett lager inför de barnbarn jag förhoppningsvis får någon gång.