Jag har svårt att lyssna på partiledarna. De nickar salvelsefullt åt sina kamrater i de olika blocken.
Programledaren kämpar för att hitta olikheter mellan och inom blocken
Nick.
Nick, nick.
Nick, nick, nick…
Vi diskuterar ofta kunskap och olika definitioner av intelligens eller kompetens. Vad vill vi att barn ska kunna och vad är skolans uppgift?
Ibland blir det väldigt ideologiskt och vi glömmer bort att det till sist är kunskaper som ska användas i något sammanhang. Den evolutionära aspekten (Hej, hej Anders) är att säkra artens överlevnad och då kanske vi måste fundera över vad det är för egenskaper vi tror är möjliga att utveckla.
I Sydsvenskan diskuteras forskning om råkors intelligens och jag blir inspirerad av de här teorierna.
1. Använder hjälpmedel. En råka kommer inte åt mat som flyter på vatten nere i en behållare. Då fyller råkan på med stenar så att vattennivån stiger och den kommer åt maten. Råkan väljer stora stenar så att arbetet går fort.
2. Tillverkar verktyg. De böjer till exempel till en ståltråd så att den kan användas för att fiska upp mat.
3. Luras om det behövs. Om någon ser var de ska gömma mat så låtsas de bara att de gömmer maten där. Och väljer sedan ett annat ställe.
4. Samarbetar. De drar – samtidigt – i ett snöre för att komma åt en belöning. Sedan delar de på belöningen. (Det gör inte schimpanser efter att ha hjälpts åt att komma åt maten, den som får tag på maten behåller den.)
5. Tröstar varandra. Råkor lever i livslånga par och om någon av dem bråkar med en annan råka så kommer deras partner efteråt och ger tröst.
Särskilt punkt fyra tror jag är en stor utmaning i skolans värld.
Jag missade Annika Månssons docentföreläsning (jag har faktiskt lektioner ibland!), men förstod av docentnämndens ordförandes beskrivning att det gick bra och att de nu överlämnar åt rektor att fatta beslutet. (Länk för den som verkligen är intresserad av de formella turerna kring utnämningen)
Vi andra gläds med Annika och hoppas att hennes (och Ann-Christine Vallberg Roths) viktiga forskning om individuella utvecklingsplaner i förskolan får många läsare!
Individuella utvecklingsplaner för yngre barn i ett kritiskt ämnesdidaktiskt perspektiv
Maken Nisse fotograferar och Jonas gratulerar
De flesta barn föds med ett definierat biologiskt kön. Sedan börjar kampen om den sociala konstruktion vi kallar genus. Populärt uttryckt handlar det om att “göra” kön eller att konstruera en identitet som är begriplig för oss själva och omvärlden.
Idag finns det ingen enkel väg och starka krafter slåss om tolkningsföreträdet. Å ena sidan deklarerar genusvetarna betydelsen av att förklara krig mot de förtryckande könsrollerna som tvingar in oss i stereotypier. De kämpar för rätten att slippa göra kön.
Å andra sidan finns de som menar att barnets väg mot vuxenlivet innehåller en rad experiment med positioner och då ingår rätten att få göra kön som en del av de förhandlingar som vi konstruerar oss genom.
I dagens Sydsvenska möter vi en förälder som avgjort hör till den första kategorin. Barnet Vide ska uppfostras könsneutralt och nu söker mamman likasinnade för att starta en förskola utan könsroller. (Länk till artikel)
Genusvetaren Kristina Hultberg är milt avvaktande (Länk). Det finns hopp för genuspedagogiken.
Tysta tankar 