Jag har varit lite orolig för att mitt nya spänstiga jag inte skulle klara övergången till stadslivet. Nu har jag bevisat för mig själv att det går att springa även i stan. Jag vände vid kallbadhuset som är en av anledningarna till att jag älskar Malmö.
Timbuktu & Simone Moreno – Vem pra Bahia (Vi drar till Malmö).mp3
Mer Sporty Mats – en motionärs uppgång och fall
På fredag börjar Malmöfestivalen. I år kommer en stor del av aktiviteterna ligga i hamnen vid Postplatsen. Då kan jag spana på dem från mitt arbetsrum och biblioteket på femte våningen av Orkanen. Det kommer bli mycket konst och installationer i år.
Jag försöker samla tankarna och uppsöker ett ödsligt bibliotek. I morgon ska jag prata om genus för mina kolleger och som vanligt försöker jag undvika de biologistiska trampminorna.
Martin Ingvars text om könsskillnader försvårar positionen för dem som betonar den sociala konstruktionens betydelse. Det var ganska slugt av regeringen att släppa in honom i DEJAs arbete. I stället för att addera arv och miljö menar han att vi bör multiplicera dessa faktorer.
I den första kursen möter studenterna etnologiska och starkt manskritiska texter (“Kulturnavigering i skolan“). Frågan är om de tål mer än ett perspektiv?
Läs Martin Ingvars text här (nytt fönster)
Anders ser dokumentären Vikarien och deppar ihop. För er som missat filmen finns några gyllene tillfällen att se en av de mest betydelsefulla debattinläggen om svensk skola.
När filmen förhandsvisades på lärarutbildningen var det en (numera pensionerad) professor som reste sig upp och beskrev filmen som en hyllning till gammeldags handfast pedagogik och ledarskap. Vi var ganska många som såg helt andra budskap.
Sändningstider: Vikarien
SVT1 Tisdag 17 aug 2010 kl 22.00
SVT1 Torsdag 19 aug 2010 kl 01.15
SVT1 Söndag 22 aug 2010 kl 12.05
Kunskapskanalen Onsdag 15 sep 2010 kl 21.05
Kunskapskanalen Lördag 18 sep 2010 kl 00.05
Jag är imponerad av Jans och Pluras ihärdighet och principfasthet när det gäller värdet av ett systematiskt kvalitetsarbete och tydliga kriterier. Själv är jag mer vacklande och drabbas ofta av tvivel på det där som vi med frenesi kallar verklighet. Kanske föredrar jag en drömvärld där jag bestämmer reglerna?
Jag hittar en text om vikten av att dela drömmar (Länk) och tänker att nätet är vår tids drömvärld. Verklig och undflyende på samma gång.
Vi kan kanske välja bort de svårbedömda delarna av livet från skolan och därmed slippa uppslitande kriteriediskussioner. Frågan är om det blir något av intresse kvar?
Det var nog svårt att försvara en surrealistisk konstposition under andra världskriget och jag anar att konstnärerna ofta fick se sina drömmar överträffade av krigets grymheter. Paul Simon sjunger om paret Magrittes vandring med hunden när freden har återvänt:
Paul Simon – Rene And George Magritte with Their Dog After The War
René and Georgette Magritte
With their dog after the war
Returned to their hotel suite
And they unlocked the door
Easily losing their evening clothes
They danced by the light of the moon
To the Penguins, the Moonglows
The Orioles, the Five Satins
The deep forbidden music
They’d been longing for
René and Georgette Magritte
With their dog after the war
En vag skuldkänsla av att tillhöra de överlevande och äntligen få njuta livet och den förbjudna doo wopmusiken igen. Och hunden är med.
Jag är uppfödd med danska teveprogram och tycker själv att jag pratar hygglig danska med lätt brytning. Vi skåningar hade länge en väldigt romantisk bild av de gemytliga danskarna som med sitt så avslappnade förhållande till alkohol verkligen visste hur man hyggede sig.
Trevligast av alla var Otto Leisner som bland annat ledde tevesuccén På med pilen Palle. Jag tror dessutom att min mamma tyckte han var snygg.
Vi diskuterar om han lever och jag famlar efter mobiltelefonen.
Årets sommarplåga: Peter Belli – Istedgade
Tysta tankar 