Det finns några skämt som aldrig åldras. “Har du solat i Vitaby?” är kanske inte det allra bästa exemplet, men just nu kommer jag inte något roligare. Jag återser mina arbetskamrater efter sommaruppehållet och de ser oförskämt fräscha ut. Jag anar att solen har ett finger med i spelet och avstår från att pröva lyckan med det gamla skämtet. Alla har inte samma humor.

Just nu är det bråda dagar och alla brinner av arbetslust (tror jag). Den första september kommer studenterna och då ska det helst se ut som om vi har en plan. Dessutom gäller det att skapa utrymme för deras erfarenheter och initiativ. Jag vacklar mellan nervös lust att överplanera kursen  och  programmatisk tro på frihetens möjligheter inom pedagogiken.

Ständigt dessa val.