Malmö Arena innan konserten

Jag har en del tveksamma konsertupplevelser som gör att jag ofta tvekar inför att konfronteras med mina hjältar. Rolling Stones på Ullevi 1982 var en plågsam upplevelse och Dylan var ett bottennapp.. Samtidigt vet jag att det är få saker som är underbarare än en riktigt bra konsert.

Onsdagen den 4/8 var kvällen då allt stämde. Leonard Cohen var precis så ödmjuk och karismatisk som jag ville. Texterna skimrade mer poetiskt än jag trodde var möjligt. Bandet var fullständigt lysande och ljudet kristallklart i den stora hockeyladan.

Liveskivan från London finns på Spotify och kan kanske ge en  glimt av hur bra det var. Håkan Engström beskriver detaljerna utmärkt i sin recension. Jag är väldigt imponerad över hans förmåga att formulera sig under en konsert! (Länk)

They sentenced me to twenty years of boredom
For trying to change the system from within

Jag funderar på att ta det som motto för den här bloggen?

Texten till First we take Manhattan