Min stabila manlighet?

Jag har inga problem med att  som man vara i minoritet. 25 år i förskolan har gjort mig ganska okänslig för könsmässigt obalanserade situationerna. Idag har jag haft möjlighet att testa den här hållningen genom att delta i vattengymnastik på det lokala badet. Jag och 15 tanter, kvinnor, damer, tjejer njöt av 30-gradigt vatten och vackert väder. Intressanta rörelser och prestigelös stämning gjorde aktiviteten mer än njutbar.

Nu är jag trött i okända muskler och bläddrar i mitt nyköpta 10-häfte med biljetter till vattengymnastik. På onsdag är det dags igen. Jag förbereder en ny karriär.

Det bloggliga förfallet

Jag har höga ambitioner med  bloggen. Svåra utbildningspolitiska frågor ska här bearbetas under värdiga former. Ändå behövs det bara en solig dag på stranden och jag förvandlas till en lallande version av Tomas Ledin. Rädda mig!

Tomas Ledin – En dag på stranden

Knäbäckshusen är fortfarande bästa stranden.

“…eftersom jag inte vill tro på Gud!”

Eva Dahlgrens sommarprogram återupprättar det nedslitna formatet. Vad är det som krävs? Mer än:

  • behaglig röst
  • personlig ton
  • allvarligt ämne
  • självutlämnande ansats
  • oförutsägbar musik
  • moraliskt allvar
  • sammanhållna berättelser

Tja – det räcker nog med dessa ingredienser.

(länk till program)

Bonussång

Själv grips jag av hennes brottning med frågan om guds existens och landar i samma slutsats – livet blir antagligen inte rikare av att tro på gud och jag vill inte heller hamna i kategorin predikanter (Ekman, Green, Häggkvist, Skytte o.s.v) Det mest mystiska i min värld är de vita bollarna som dök upp på fältet för någon vecka sedan, men jag tror att det finns en rationell förklaring. Någonting med anaeroba processer

Expressen