Vi bor fint och jag älskar vårt vackra hus.

Det är tredje sommaren och smekmånaden är definitivt över. Fördelen med trähus är att även en måttligt händig person kan utföra smärre reparationer. Nackdelen är att det tar aldrig slut. Naturens angrepp är oförtrötterliga och mina försök att mota dem med färg är slumpmässiga.

Vindskivorna mot söder  är den svaga punkten och jag ställs inför svåra val. Måla över, byta brädor eller plåta in?

Jag tänker att det här dilemmat även gäller i skolan. Hur mycket måste vi byta ut för att skapa en skola som kan möta framtidens utmaningar? Det känns som att en del av de nya delarna i skollagen har hämtats från bakersta hyllan i förrådet.