Diskussionen om betyg handlar om allt möjligt och ofta finns det en upphetsad tvärsäker moralisk underton som gör det svårt att förstå vad som är kärnfrågan. Björklund talar gärna om betygens informativa värde och föräldrars rätt att veta. Betygens motiverande kraft är svår att värja sig ifrån och det är svårt att tänka sig en skola som frivilligt avhänder sig den här disciplinära möjlighet.
Mitt största problem är att jag inte tror på betygens informationsvärde och kanske överskattar deras korrumperande kraft. Ofta sätts betygen utifrån vaga kriterier och bristfälliga underlag. Om målen är mångtydiga väljer de flesta lärare någon form av instrumentalisering som gör bedömningsprocessen möjlig att dokumentera och kommunicera. Till sist handlar det kanske om lärarens auktoritet – att snabbt kunna ge ett tvärsäkert omdöme om elevens prestationer och dessutom leverera en trovärdig förutsägelse om elevens framtidsutsikter och utvecklingsmöjligheter.
Mina absoluta idoler när det gäller bedömning är teveserien Masterchefs programledare Greg och John. De yttrar sig om maten på ett ytterst trovärdigt sätt och jag litar blint på dem. Dessutom verkar deltagarna tacksamma för att få ta del av deras omdöme.
