Svenska män utbildar sig till förskollärare i Norge

Jag möter en grupp norska lärarutbildare från Tromsö och vi diskuterar naturligtvis jämställdhet och rekrytering av män till förskolan. Den norska strategin har varit konsekvent och under tio år har man byggt upp kanaler som nu ger resultat.  40% av de sökande till linjen med friluftsinriktning är män och på den allmänna är andelen män 20%. Idag söker sig många svenska män till Norge där attityden är annorlunda jämfört med Sverige. (Länk till Menn i barnehage) De slipper tjänstgöra som symboler för en havererad jämställdhetspolitik.

Ur ansökningar från Linköping och Linnéuniversitetet

Linköpings universitet vill rekrytera män med ett särskilt engagemang för jämställdhet som då kan medverka till att  “deras genusmärkta privilegier synliggörs och ifrågasätts”. Därefter kan de få göra tjänst som “jämställda förebilder”. Det känns som ett säkert sätt att skrämma bort män. Linköpings ansökan

Linnéuniversitetet riktar in sig på att höja genusmedvetenheten hos lärarutbildarna som måste förstå hur de (lärarutbildarna alltså?) bidrar till att “reproducera genusordningen. Först därefter kan strategier formas för att utmana de föreställningar som bidrar till könsobalans i lärarutbildningen”. När alla lärarutbildare har förstått allvaret kan vi alltså börja utforma strategier? Linné ansökan

När jag läser de här  ansökningar som Delegationen för jämställdhet i Högskolan har beviljat bidrag till blir jag ideologiskt utmattad. Hur kunde jag vara så dum att jag trodde att den konferens för manliga nätverk vid landets lärarutbildningar som Malmö och Borås ville ordna skulle kunna få stöd från det hållet?

Läs mer om DJ och dess tolkning av sitt uppdrag.

Radio Kristianstad har tema om män i förskolan (länk). Det finns en uppenbar risk att jag dyker upp i morgondagens program.

Uppdatering: Jag skrev en liknande text på Newsmill och upptäcker till min förvåning att redaktören har ändrat rubriken från “DJ sviker sitt uppdrag” tlll det betydligt tamare “Kan Norge rekrytera män till förskolan borde Sverige också kunna”. Mitt förslag till millning av “DJ:s verksamhet” ändrades till den helt bisarra frågan om “Män på dagis”.

Varför?

När jag blir pensionär…

…ska jag också skriva arga artiklar i känsliga ämnen!

P-A Orstadius är pensionerad lärarutbildare och har starkt kritiska åsikter om det pågående vetetenskapliggörandet  av lärarutbildningen som det idag tycks råda en uttalad politisk och facklig enighet om.  Skola och samhälle släpper fram denna avvikande röst och det tycks ske med en viss tvekan:

Effekterna av forskarnas dominans inom lärarutbildningarna borde också närmare belysas.

I varje annan yrkesutbildning utgår man från de praktiska situationer, som kan möta den studerande i arbetslivet. Man ordnar inlärningssituationer, som kan bidra till att de studerande klarar dessa situationer. Så icke i Lärarutbildningen. Man utgår där i pedagogikundervisningen från teorier, som de undervisande forskarna ofta har svårt att anknyta till skolans vardagspraktik.

Omfattningen av pedagogikundervisningen har också skurits ner, bland annat till förmån för en obligatorisk utbildning i forskningsmetodik och uppsatsskrivning på C-nivå. Detta har givit forskarna mängder av arbetstillfällen som föreläsare och handledare. Om det leder till bättre lärare kan dock ifrågasättas.

Efter att ha undervisat i forskningsmetodik och ha examinerat något hundratal C-uppsatser är jag övertygad om att detta bara ytterst marginellt förbättrat kandidaternas förmåga att klara av lärarjobbet. Därtill kommer att denna forskarutbildning leder till att fler studenter fortsätter att forska.

Om tio år är jag pensionär. Det ska bli spännande.

Stängt mellan Gina Tricot och Håkan Syrén?

Den här våren har varit lång och kall, men nu känns det som om tveksamheten är över och jag lutar mig tillbaka. Det blir sommar i år också.

Skomakargesällerna tog paus mellan hägg och syren (Länk). Så klok är jag inte men försöker ta vara på de dofter jag kan. Ganska bokstavligt talat.

Mer om Håkan Syrén