Forskningstrött – eller bara trött på skolromantik?

Sydsvenskan sprider Christina Cliffordssons förklaringar av de dåliga svenska resultaten i internationella kunskapsmätningar.

Svenska elever sackar efter. Det visar internationella kunskapstester, men en del av förklaringen är att svenskarna gått kortare tid i skolan.

(…)

Man får nämligen inte bara mer kunskap av att gå ett extra år i skolan, man blir intelligentare också. Ju fler år man gått i skolan, desto bättre intellektuell förmåga har man. I ämnen som matematik och läsförståelse, just det som mäts i dessa internationella tester, har det stor betydelse. Särskilt syns skillnaderna bland yngre elever.

Den här propagandistiska inställningen till skolans betydelse skulle jag gärna dela – problemet är att jag misstror undersökningen och resultatet. Det luktar beställningsforskning.

Vad vet professor Cliffordsson om svensk förskola? Hur är jämförelserna gjorda? Skojar hon?

Uppdatering: LR är inte oväntat positiv till tidigare skolstart och skriver uppskattande om undersökningen. Varför är jag inte förvånad? (länk)

Förskollärarna vinnare i den nya lärarutbildningen?

Magnus Hulthén från Stockholms universitet beskriver den nya lärarutbildningen i starkt kritiska ordalag på Skola och Samhälle men lyckas hitta en ljuspunkt:

Men det finns trots allt en vinnare i detta, förskollärarutbildningen. Den fick, i turerna efter utredarens förslag, en helt egen examen som man kan styra över utan att behöva ta hänsyn till andra lärarkategorier. Detta kommer göra förskollärarutbildningen mer sammanhållen än idag, något som ger bättre förutsättningar för dessa lärare att finna en tydlig professionell identitet och som i slutändan kan leda till ökad status för professionen.

Den stora förloraren är då grundlärarna som förlorar både yrkesidentitet och akademisk status:

Så till de tydliga förlorarna, grundlärarna, de blivande lärarna i förskoleklass till årskurs 6 (för inriktningen fritidshem finns särskilda svårigheter som jag väljer att inte ta upp här). Grundlärare är en lärarkategori som inte funnit sin plats i förslaget till ny lärarutbildning. Grundlärarna faller mellan stolarna. Å ena sidan läser de alldeles för få poäng i varje ämne för att deras läraridentitet rimligen ska kunna läggas i ett ämne, å andra sidan finns det ingen annan bas, utan deras utbildning utgörs i övrigt av ett gytter av kurser hopplockade från områden som didaktik, pedagogik, juridik, psykologi m.m., ett hopkok av ”bra att ha kurser”. Denna lärarkategori blir alltså i det närmaste identitetslös. Grundlärarna blir vare sig pedagoger eller ämneslärare eller något annat heller för den delen.

Jag är inte säker på att vinsterna blir så stora för förskollärarna. De gemensamma delarna är fortfarande stora och reglerade. Frågan är hur vi ska göra med momentet “Betyg och bedömning” som är gemensamt för de olika utbildningarna? Usch – det är en soppa och jag hade nästan lyckats förtränga den deadline 28/6 då våra ansökningar ska vara inne.