Hur ska rektor få lärarna att samarbeta?

Vi skriver våra små hjältesagor och idag publicerar SKL en rapport där 1300 rektorer ger sin syn på skolans problem. Jag tror det är en ganska bekväm förklaring att se lärarnas bristande samarbetsförmåga som huvudproblem och menar att den här skuldbeläggningen får konsekvenser för den fortsatta analysen.

Vilken betydelse har ämnestraditioner, detaljstyrning, nationella prov, målfokusering för det som skulle kunna vara ett elevcentrerat och ämnesövergripande arbetssätt?

Nu blir rektor god och lärarna onda – och det tror jag inte är konstruktivt.

SKL:s rapport Bra måste bli bättre

Lärarnas nyheter

Kung Sol och fårskocken

Kung Sol och fårskocken

Vad är en spion?

Bloggregel nummer 1: Skriv inte om ting du inte äger djup kännedom om!

Men det är något underligt över det amerikanska spionavslöjandet och Medvedevs kommentar om den lämpliga tidpunkten var ganska dräpande. Just när relationerna mellan länderna såg ut att normaliseras var det dags att damma av ett gammalt nätverk som spionjägarna tydligen känt till länge. De ryska kommentarerna är ovanligt avvaktande – kan ni berätta mer?

Länk till spionsång

Så här ska de se ut!

Så här ska de se ut!

DN, Svd

“Jag är så svitt – men du är svittare”

Den pojkaktiga orkestern spelade på Lindängens amfiteater i förmiddags och det var en sällsynt varm föreställning. Min hjärna kokade över och den improviserade sången om svett lät absolut bättre på skånska än på rikssvenska.

svitt=svettig, svittare=svettigare

Jag är glad att inte min inre svensklärare var där. Ännu gladare blev jag över att möta före detta studenter som nu är äkta förskollärare!

Jag tror att gitarristen Håkan hade det allra svettigast!

Min stabila manlighet?

Jag har inga problem med att  som man vara i minoritet. 25 år i förskolan har gjort mig ganska okänslig för könsmässigt obalanserade situationerna. Idag har jag haft möjlighet att testa den här hållningen genom att delta i vattengymnastik på det lokala badet. Jag och 15 tanter, kvinnor, damer, tjejer njöt av 30-gradigt vatten och vackert väder. Intressanta rörelser och prestigelös stämning gjorde aktiviteten mer än njutbar.

Nu är jag trött i okända muskler och bläddrar i mitt nyköpta 10-häfte med biljetter till vattengymnastik. På onsdag är det dags igen. Jag förbereder en ny karriär.

Det bloggliga förfallet

Jag har höga ambitioner med  bloggen. Svåra utbildningspolitiska frågor ska här bearbetas under värdiga former. Ändå behövs det bara en solig dag på stranden och jag förvandlas till en lallande version av Tomas Ledin. Rädda mig!

Tomas Ledin – En dag på stranden

Knäbäckshusen är fortfarande bästa stranden.

“…eftersom jag inte vill tro på Gud!”

Eva Dahlgrens sommarprogram återupprättar det nedslitna formatet. Vad är det som krävs? Mer än:

  • behaglig röst
  • personlig ton
  • allvarligt ämne
  • självutlämnande ansats
  • oförutsägbar musik
  • moraliskt allvar
  • sammanhållna berättelser

Tja – det räcker nog med dessa ingredienser.

(länk till program)

Bonussång

Själv grips jag av hennes brottning med frågan om guds existens och landar i samma slutsats – livet blir antagligen inte rikare av att tro på gud och jag vill inte heller hamna i kategorin predikanter (Ekman, Green, Häggkvist, Skytte o.s.v) Det mest mystiska i min värld är de vita bollarna som dök upp på fältet för någon vecka sedan, men jag tror att det finns en rationell förklaring. Någonting med anaeroba processer

Expressen

Vem har sagt att fotboll och livet är rättvist?

Ja – bollen var inne! Englands andra mål blev bortdömt och det är inte rättvist, men antagligen nyttigt för alla som tror att det finns en högre rättvisa i sport. Diskussionen om målkameror kanske skulle kunna upprätthålla illusionen?

I andra halvlek visade Tyskland sig vara värdiga vinnare och det skulle varit befriande om kommentatorerna för en gångs skull  undvek att tala om “det tyska maskineriet”.

“Pedagogerna och demokratin”

Ibland har jag tvivlat på skolans demokratiska värde och det har varit lockande att använda teorier om skolans förtryckande och manipulativa funktion som försvar när besvikelsen har varit för stor. Den uppblåsta retoriken i läroplanerna har gjort mig generad och kontrasten mot vardagens praktik alltför hjärtskärande. Skolan är sorterande, disciplinerande och i bästa fall kvalificerande till en oviss yrkesvärld – men är det verkligen möjligt att se skolan som en plats för bildning, personlighetsutveckling och delaktighet?

Jag träffar Lars Persson som nyligen disputerat med en avhandling med titeln Pedagogerna och demokratin och känner mitt trötta cyniska jag vittra ner. Efter 53 sidor bakgrund är jag nyfiken och brinner av längtan efter att ta del av de lärarröster som bär upp sin syn på demokratiuppdraget.

Följ med mig in i texten – det här behöver jag diskutera!

Fulltext

Vem har lekt apelsinleken?

Midsommaraftonens oväntade höjdpunkt var Apelsinleken:

Deltagarna delar upp sig i två lag. Lagen ställer sig på rad mittemot varandra. Den första personen i varje lag lägger en apelsin under hakan och händerna på ryggen. Alla andra lägger också händerna på ryggen. Nu gäller det att flytta apelsinen från haka till haka utefter raden. Det lag som snabbast når fram med sin apelsin till siste man i laget har vunnit.

Även om vi gjorde det sittande med mjuk gummiboll var upplevelsen av kroppslig närhet stark. Nu tänkte jag skriva något förutsägbart om lekens betydelse för gemenskapen, men det går nog lika bra utan.

Säljer ICA benskörhet?

Att handla på midsommarafton är ett äventyr. Jordgubbsjakten är över och jag söker mig mot kassorna. Där ser jag skylten som förklarar sambandet mellan kundernas bristfälliga kostvanor och deras kroppstillstånd. Om du bara äter godis är det naturligtvis oundvikligt med en viss benskörhet.

Folkhälsoarbetet i Tomelilla har mycket att ta itu med.

This slideshow requires JavaScript.