Koncensualismens baksida

Skoldebatten är underlig och kommentarerna på Helenas utmärkta blogg gör mig ibland förvirrad. Ändå är den ett vattenhål i den ofta överhettade diskussionen.

Det finns en risk att tonen blir obehagligt polariserande och motståndarna anklagar varandra för de mest bisarra ståndpunkter. Ofta lyckas någon lägga beslag på ett nyckelord som “kunskap” eller “ordning” och då får den andra sidan hålla tillgodo med “trygghet” och “kreativitet”.

På samma sätt går det att göra oändliga önskelistor över vilka egenskaper vi vill se hos våra svenska lärare och just nu tycks många tro att vägen till högre kvalitet går genom krav och inspektioner. Jag ser en uppenbar risk att kampanjen hamnar på slagordsnivå (vem är egentligen emot kvalitet och likvärdighet?) och samtidigt finns helt annan fara i att en del av de här nyfunna harmoniska allianserna enbart föreligger på en språklig nivå:

Heja, heja vi vill ha
skolor som ska vara bra
satsa hårt på kvalitet
gärna med likvärdighet
Janne, Janne, Janne!

Jag kan lyfta hela världen!

Jag kan lyfta hela världen!

Jag vill återerövra en möjligheten att prata om samhällssyn, människosyn, kunskapssyn. Mina öron är trötta på krav, regler och metoder.

Skolindicatorn – det systematiska kvalitetsarbetets riddare

Jag hittar en e-tidning som lyfter spännande skolutvecklingsfrågor och hittar en del bekanta namn bland skribenterna. En uppmärksamme läsaren kanske känner igen den ansvarige utgivarens tankar från utbildningspolitisk bloggdebatt?

– Välkommen in i spelet, som Härenstam brukar säga!

Länk

“Sju barn lär sig läsa och skriva”

Jag läser Carina Fasts avhandling och kastas mellan hopp och förtvivlan. Det är en lysande text om små barns väg in i skriftspråket. Hennes slutsatser när det gäller förskolans och skolans  vilja och förmåga att ta tillvara barnens erfarenheter i undervisningen är ganska deprimerande. De flesta lärare verkar mer inspirerade av 1870-talets analytiska top down-modell och de känner antagligen väl igen sig i den språksyn som Jan Björklund driver fram.

Länk till en mycket lättläst och läsvärd avhandling

Genusperspektiv på svensklärarpriset?

Det finns en betydande kvinnlig majoritet bland mottagarna av svenska akademiens svensklärarpris. Här följer en förteckning över de senaste fem årens säkert ytterst värdiga pristagare:

Birgitta Fasth är lärare i svenska, religion, retorik och kulturhistoria vid Frölundagymnasiet, Västra Frölunda

Lena Josefsson är lärare i svenska och franska vid Uddevalla gymnasieskola. Christina Karlén är lärare vid Elias Fries skola i Hyltebruk,

Lotta Bergman är verksam vid gymnasieskolan i Sölvesborg.

Anders Blomdahl är verksam vid Hulebäcksgymnasiet i Landvetter.

Cecilia Höjdén-Åhlmans är verksam vid Katrinelundsgymnasiet i Göteborg.

Ewa Josefsson är lågstadielärare vid Rannebergsskolan i Angered.

Iréne Nilsson är gymnasielärare vid Klippans gymnasium.

Maj Stoddard är lågstadielärare vid Vänge skola i Uppsala.

Lena Alvåker är mellanstadielärare vid Gamla Lundeskolan i Örgryte.

Maj Björk är speciallärare på lågstadiet i Västra Frölunda.

Anne-Marie Körling är grundskolelärare vid Byängsskolan i Täby.

Eva Skanselid-Norén är speciallärare i grundskolan och på förskolan i Askim.

Kerstin Magnusson är klasslärare i årskurs 4-6 vid Bodestorpsskolan i Karlshamn.

Greta Björklund är gymnasielärare i svenska vid Strömbackaskolan i Piteå.

Ann-Marie du Plessis är lärare i svenska vid Nya Stenskolan i Malmö i årskurserna 6–9.

Kristina Hallind är lektor i svenska vid Katedralskolan i Lund.

Maria Öhman är lärare i svenska vid Luleå gymnasieby i Luleå.

Fredrika Bremer

Fredrika Bremer

Vad innebär den här dominansen för tolkningen av svenskämnets utformning och innehåll? Speglar den lärarkårens sammansättning eller juryns värderingar?

Ett värdig ämne för  nätverket SMDI att undersöka!

Hanna Fahl påtalar det motsatta förhållandet inom Stand up comedyvärlden. Länk. Roastningen av Annika Lantz beskrivs som en freak show. Det är väl ungefär som att tänka sig ett lärarlag med enbart män?