Björklund – here, there and everywhere

Jan Björklund blir utfrågad i Korseld och klarar sig ganska bra i mötet med Rayman och Kielos.

Länk

Mest uppseende är kanske att daVincikoden är den bästa film han sett. Jag tror att det är ett unikt val.

Att han nämner Olof Palme, Tony Blair och Margaret Thatcher som politiska förebilder är också en smula oväntat. Det tycks mer vara intensitet och engagemang än åsikter som attraherar.

Björklund ser inga positiva sidor i patriarkatet, men menar att Schymans vänsterfeminism har gått för långt. Det finns en ny farbroderlig och statsmannamässig ton som jag gissar kommer från idog medieträning. Den gamle ettrige terriern har nu förvandlats till en mild cocker spaniel.

När det gäller skolans förfall inleddes det 1968. I Björklunds historiebeskrivning är det de lärare som inte tidigare har satt betyg som leder motståndet.
– De inser att nu får de nya arbetsuppgifter och det blir lite jobbigt (ungefärligen citerat efter 12 minuter)

Jag menar nog att detta är ganska dålig retorik och gränsar till den klassiska härskartekniken “förlöjligande”. Det finns lärare och forskare som är emot betyg av ideologiska och vetenskapliga skäl – inte lättja.

Björklund är för konkurrens inom högre utbildning men vill minska antalet högskolor/lärosäten?

Textilarbetarsonen vurmar för arbetarklassens barn och menar att det är extra viktigt med ordning i skolan för denna grupp. Jag håller motvilligt med.

På samma sätt är det svårt att säga emot Björklund i hans kritik av det teoretiska gymnasierna. Avhoppssiffrorna är katastrofala och han argumenterar väl.

Kielos pressar Björklund om den övriga politiken, där Fp framstår som ensamt och övergivet i skuggan av Moderaterna.

Björklunds försök att definiera”liberalismen” övertygar inte och han tycks inte förstå frågan. Ibland hamnar han till höger om moderaterna och det tycks inte vara ett problem.

Sifferexercisen om komvux är inte klargörande. Bodströms anklagelserna hänger kvar i luften.

Helena har sett samma program. Hon ger Björklund ett högre betyg än jag. (Länk)  Jag är ju egentligen  emot betyg, men hoppas att detta fungerar som “skriftligt omdöme”. Nog finns det mer information i den här texten än i ett bokstavsbetyg?

Två väldigt olika versioner av en vacker sång:

Emmylou Harris – Here, There And Everywhere

Jan Lundgren – Here, There And Everywhere

You can call me Manboy?

Jag har varit på några VFU-besök de senaste veckorna. På förvånansvärt många förskolor och fritidshem har det stått väldigt små barn och sjungit “Mänbåj, Mänbåj, jo känn kål mi Mänbåj”. Hårt prövade pedagoger har suckande ursäktat sig och skakat på huvudet. En del har accepterat barnens kärlek till melodin och diskret bett dem  stänga dörren. Jag har inte sett några allvarliga försök att ta vara på barnens engagemang.

Idag har jag vikarierat som danslärare för en grupp blivande fritidspedagoger och vi arbetade med att skapa en koreografi till Manboy. Låten är väl lämpad för en sådan övning och det är enkelt att analysera formen:

Intro – 4 takter
Vers – 8 takter
Brygga – 4 takter
Refräng – 12 takter o.s.v.

Förhoppningsvis kommer framtidens pedagoger att bli skickliga på att ta vara på barnens populärkulturella uttryck. Jag vågar inte tro att idrottslärarna ensamma ska orka bära upp danstraditionen i skolan. Kursplanemålet om dans i idrottsämnet misstänker jag är ett av svenskt skolväsendes mest förbisedda – men jag har gärna fel!

Välkommen till Loserville!

Lärarnas tidning publicerar en debattartikel om nivågruppering.

Länk

Jag undrar hur många ord det finns för att dölja den här formen av sortering – eller som det kallas i artikeln: “organiserad mobbning”. Begreppet “repetitionsklass” var nytt för mig.

Idag utsätts rektorerna för ett dubbelt tryck. Skolinspektionen förbjuder dem att nivågruppera och samtidigt ökar kravet på effektivitet. Forskningen ger inga entydiga svar, förutom att de snabbaste vinner resultatmässigt  på att slippa de svaga. De etiska aspekterna är svåra att mäta.

Vad heter grupperna på din skola? Har ni lyckats hitta något värdigt sätt att dölja funktionen?

Frtdspdggsk vrksmht

Eftersom utbildningen för lärare med inriktning mot Fritidspedagogisk verksamhet ska förkortas till tre år tar jag mig friheten att förkorta rubriken.

I senaste numret av Lärarnas tidning hittar jag en rejäl genomlysning av problematiken med fritidspedagogernas oklara yrkesroll och bedrövliga avtalsförhållande. Att göra samma jobb som de övriga lärarna men utan planerings- och förtroendetid tycks inte vara en framtidsinriktad lösning.

LR och Folkpartiet har bundit upp sig hårt i arbetstidsfrågan och motståndet mot reglerad arbetstid. Hur förhåller de sig till fritidspedagogernas krav? Är det tillräckligt många röster att vinna?

Är fritidspedagogerna skolans krockkuddar?

Är fritidspedagogerna skolans krockkuddar?

Jag läser om en gränslöst okunnig Skolinspektion som anmärker på att fritidspedagoger hållt utvecklingssamtal. Enligt examensordningen 2001 är fritidspedagoger lärare som kan ha 60p fördjupning i valfritt ämne.

På Lärarutbildningen i Malmö ställs årets antagning av Den fria tidens lärande in. Det känns en smula vemodigt när samhället skriker efter fritidspedagoger – men varför ska de gå 3,5 år nu när riksdagen har bestämt att det i framtiden räcker med 3 år? Antagligen är det också en status- och kvalitetshöjning? Fråga mig inte hur.

Lärarnas tidning

2010-04-29 Fritidspedagogen Pelle Svensson i Malmö har tagit över en del av lärarnas mentorselever. Men utan lärarlön och förtroendetid.

2010-04-28 Två av tre kommuner saknar avtal som reglerar fritidspedagogernas planeringstid. Det visar en undersökning som Lärarnas tidning har gjort.

2010-04-29 Sök tjänstledigt på deltid under två år utan lön annars riskerar du din heltidstjänst. Det beskedet har ett tjugotal fritidspedagoger i Vänersborg fått.

Ta debatten om fritidshemmen

2010-04-15 Varför inte kalla oss lärare i fritidspedagogik i stället för fritidspedagoger? skriver Sandra Stipic Nilsson.