Min Anita Lindblom-period är över och nu lyssnar jag på Lill Lindfors. Texterna är lysande oförutsägbara och vem skulle idag komma på att rimma “klä sig ärtigt” på “bli min Sven-Bertil”?
Lill Lindfors – Sen kom du – Spotify
Kärleken ser inte ut som vi väntar oss. Finns det något vackrare budskap? Jag funderar på hur stereotypa föreställningarna om manlighet formade min far – och mig?
Hur bra är den här låten?
För några år sedan sa en vän som jobbade på Skolverket:
– Snart kommer alla prata om skillnaden mellan pojkars och flickors skolprestationer!
Nu när DN tar upp frågan tror jag att han hade rätt. Konstigt att det är medier som sätter dagordningen.
Medan landets lärarkår slår knut på sig själv för att hitta undervisningsformer som fungerar i brokiga elevgrupper tolkar utbildningsministern resultaten på sitt eget högst personliga och intellektuellt lättsinniga sätt:
Kanske passar inte en pedagogik med mycket enskilda studier, grupparbeten och projekt för majoriteten av pojkarna. Jag skulle därför vilja se mer katederundervisning där läraren är mer närvarande i klassrummet. DN
Den massiva serien om pojkar och flickors olika sätt att närma sig utbildningssystemet tuffar vidare och många spännande tankar möts. DEJA:s ordförande är bekymrad över det orättvisa i att Harry Potter räddar världen trots att det är Hermione som pluggar mest.
Kvotering inom superhjältarnas värld kanske är lösningen – men inte på skolans problem.
Anne-Marie slår till med rad tänkvärdheter på lördagsmorgonen och jag väljer till favorit:
“Om man tänker uppfostran, tror man sig själv om något stort”
Själva tanken på en skola utan uppfostran är skrämmande och samtidigt försöker många pedagoger avgränsa sig från den aspekten genom att säga:
– Det är föräldrarnas sak!
Det är ett ord som tar sig rätt och jag behöver fundera vidare på vad vi menar.
“I begynnelsen var uppfostran?”
Tysta tankar 