En fördel med att arbeta inom högskolan är att tillfällena till fortbildning är närmast oändliga. Jag får en inbjudan licentianseminariet och läser med viss förvåning.

Birgitta Lansheim lägger fram sin uppsats med titeln:

”Förståelse av uppdraget specialpedagog: Blivande och nyblivna specialpedagogers yrkeslivsberättelser.”

Opponent: Docent Peter Karlsudd, Linnéuniversitetet, Institutionen för pedagogik, psykologi och idrottsvetenskap.

Fredag den 26 mars, kl. 13.15 i sal E 439

I min värld är det konstigt att tala om blivande och nyblivna specialpedagogers yrkeslivsberättelser. Borde inte dessa yrkesliv först få äga rum innan vi konstruerar berättelserna? jag tänker att en berättelse ska ha en summerande karaktär – och gärna någon form av poäng eller moral.

Det kanske är så att yrkeslivet räknas från den dagen vi slutar skolan och att just specialpedagogen är en typisk  påbyggnadsutbildning?

Kanske har jag missat någon teoretisk finess i begreppet? En del av oss väljer att leva livet baklänges och Framtiden är idag.