“Garbage in – garbage out”

Diskussionen om Lars Pålsson Sylls liknelse “rutten frukt” rullar på. Vi lärare skämtar lite nervöst och informatörerna hoppas att de förväntansfulla  studenterna som söker sig till det Öppna huset (länk) inte läser Sydsvenskan.

Samtidigt är formuleringarna milda jämfört med vad Lars skriver på Newsmill. (Länk).  “Garbage in – garbage out” – nej, det är verkligen inte OK.

I dagens tidning går Lars till motattack mot Nanny Hartsmars kritik.

I en kommentar till min debattartikel om regeringens proposition om ny lärarutbildning (Sydsvenskan 26.2) har Nanny Hartsmar (Sydsvenskan 2.3), universitetslektor vid lärarutbildningen på Malmö högskola, medvetet valt att missuppfatta vad jag skriver.

Eller så kan hon inte läsa innantill.

Det är en ynkedom att en universitetslektor inte förmår bättre. Vad jag pekar på i artikeln är att det inte går att diskutera utbildningars kvalitet utan att också ta hänsyn till vad man utbildar sig till. I Sverige är läraryrket sedan länge sorgligt underbetalt och lärares arbetsvillkor överlag dåliga. De som har bra betyg söker sig oftast till andra yrken med högre lön och bättre arbetsvillkor.

Att påstå att jag talat om studenter som rutten frukt visar att Hartsmar inte förstår liknelsers funktion. Studenter är överhuvudtaget inte frukt – vare sig rutten eller färsk.

Jag funderar över hur poliserna som i stridens hetta kallade demonstranter för “apadjävlar”  fick löpa gatlopp i pressen. Kanske är det grövre att i en debattartikel likna en grupp människor vid sopor eller rutten frukt.

Antagligen menar inte poliserna att demonstranterna verkligen ä-r apor – men det är en rimlig tolkning att poliserna försöker lyfta fram en central egenskap hos dem. Det är så liknelser fungerar.

Diskussionen om läraryrkets framtida status kunde fått en mycket bättre start. Det aningen banala påståendet om att studentgruppens sammansättning är betydelsefull för resultatet av utbildningen tror jag inte någon ifrågasätter. Frågan är hur vi höjer kvalitet, effektivitet och status – utan att sälja ut idealet om en högskola som är öppen för studieovana grupper. Jag tror inte att stora dramatiska löneökningar är att vänta och menar att vi måste hitta andra vägar.

Och nu har Studentkåren vaknat. Länk

50 förbättringsområden – för föräldrar?

Jag stöter på en obehaglig ” leksak” i bokhandeln. Det är  bokförlaget MIGO som försöker omvandla Nannyakutens belöningssystem till en säljbar barnuppfostransmodell. Den manipulativa behaviorismen firar triumfer och en färgglad belöningstrappa utlovar snabba förbättringar av barnens beteende.

Länk

MigoTrappan är ett stöd för dig som förälder att coacha ditt barn på ett positivt och utvecklande sätt.

Den ska hjälpa dig som förälder och ditt barn att sätta upp mål tillsammans för att underlätta samarbetet i familjen. MigoTrappan används till allt från att få ditt barn att själv vilja klä på sig, äta upp maten, hänga upp ytterkläder, göra läxor till att hjälpa till i hemmet eller begränsa datorspelande. Trappan är positiv, rolig och visuell. Den bygger på uppmuntran i stället för tjat. Steg för steg mot ett bättre samspel i familjen.

Utan att förringa de problem som jag tror förekommer i de flesta familjer tror jag att det är viktigt att skilja på coach- och föräldrarollen. I den nya världen kommer barnen att  utsättas för åtgärder inom föreslagna förbättringsområdena:

Göra läxorna. Vara snäll mot lillebror/lillasyster. Stanna i sängen efter läggning. Göra mellanmål. Ta eget ansvar för t.ex. gymnastik och aktiviteter. Packa i och plocka ur gymnastik- påsen. Komma ihåg sin skolväska. Göra rent akvariet. Gå ut med hunden. Mata katten. Vattna blommorna. Dammsuga. Slänga smutskläder i tvättkorgen. Lägg in tvättade kläder i sin garderob. Vika egen tvätt. Stryka (rekommenderas endast till äldre barn). Hämta posten. Gå ut med soporna. Upp-plockat i rummet innan läggdags. Hänga upp ytterkläder. Hänga upp kläderna man använt. Inte slänga på golvet. Sätta på sig de kläder som lagts fram – utan gnäll. Klä på sig själv. Packa skolväskan. Duka bordet. Äta själv. Äta upp allt på tallriken utan tjat. Plocka bort tallriken från bordet. Plocka i eller ur diskmaskinen. Diska efter middagen. Sitta ner vid middagsbordet. Sluta skrika och tala med normal röst. Sova i egen säng. Gå till dagis med gott humör. Sluta med nappen. Tillaga en enklare måltid t.ex. pasta och köttbullar. Plocka bort efter aktiviteter. Städa upp på rummet innan läggdags. Få tänderna borstade utan skrik. Borsta tänderna själv (barnen bör dock få hjälp av föräldrarna för att säkerställa att det är ordentligt gjort). Visa respekt, t.ex. inte störa när någon talar i telefon. Artighet, säg tack och varsågod. Gott humör i duschen eller badet. Inte använda fula ord. Äta grönsaker. Ha helt datorfria dagar. Utelek istället för dator- och tv-spel. Inget TV-spelande förrän mamma eller pappa sagt okej.

En självbelåten föräldrageneration skyr inga medel att ta makten över sina barn. I bästa fall säljs Migotrappan med kräkpåse. Om vi omvandlar barnen till utvecklingsobjekt (eller s.k. projekt) med hjälp av den här målrationalismen kommer det att få svåra konsekvenser för möjligheten att skapa äkta subjekt-subjektrelationer.

Jag funderar på att skapa en motsvarande lista för föräldrar. Kan ni ge exempel på “förbättringsområden”?

Anna - själv tredje

Plumpt och dumt – uppdaterat

Min kollega Lars Pålsson Syll skriver en debattartikel som ondgör sig över problemet med att de studenter som söker sig till lärarutbildningen inte håller måttet:

Lärarstudenter rekryteras i allt större utsträckning från studieovana hem. Lärarstudenters betyg och resultat på högskoleprov har också sjunkit under en längre tid. Samtidigt som rekryteringen av lärarstudenter således försämrats, ställs allt högre krav på lärarutbildningens akademiska nivå.

(…)

Alla kockar vet att tillredning av god mat kräver bra råvaror. Oavsett hur bra redskap man har går det inte att förvandla rutten frukt till god efterrätt.

Jag undrar var Malmö Högskolas vision tog vägen? Vi skulle öppna akademin för nya grupper och hitta utbildningsformer som utmanade de etablerade strukturerna.

Pang, sa det när dörren smällde igen.

Uppdatering 1:

Nanny Hartsmar svarar klokt och nyanserat.

Uppdatering 2:

I en arrogant och aningen desperat replik försöker Lars ta tillbaka initiativet genom att anklaga Nanny för bristande kunskaper i innantillläsning. (länk) Det fungerar inte. Trots det goda uppsåtet kommer Lars Pålsson Syll att få dras med ryktet om bristande språkkänsla i framtiden. Jag rekommenderar dubbeldoktorn att göra en dubbel kungspudel snabbt – innan media och studentkår upptäcker övertrampet.

Jag är en stor vän av yttrandefrihet och imponerad av högskolans ledning som inte reagerar. Det är en professors oavvisliga rätt att både skjuta sig själv i foten och samtidigt tappa byxorna. Samtidigt finns det en infoavdelning som ska skydda Malmö högskolas varumärke. Behovet av intranät har aldrig varit större.

Debatten om läraryrkets status förtjänar en bättre start.

Uppdatering 3:

Studentkåren ger sin syn (länk)

Uppdatering 4

SKL 3 menar att vi ska sluta förtala skolan (Länk)

Glastak över lärarutbildningens ljusgård

Glastak över lärarutbildningens ljusgård