Jag menar att det är viktigt att pedagoger tar del av populärkulturens alla former och bearbetar dessa intryck inom skolans ramar. Den här uppsättningen av Scarface visar på spännande möjligheter att engagera barnen i en värdegrundsdiskussion.
Tack för länken Niklas!
Jag har fått lära mig att livet finns längst inne och att det är kärnan vi ska vara rädda om. När det gäller träd är förhållandet motsatt. Om du verkligen vill döda ett träd är det bästa sättet att ringbarka stammen och avbryta näringstillförseln.
Den här boken på Stenshuvud tycks klara sig utmärkt utan innehåll. Jag tycker det är lite skrämmande att ett skal fungerar så bra.
Det är nu jag brukar dra någon långsökt parallell till utbildningsvärlden. Idag avstår jag.
Plura tipsar om presentationen av nya kursplaner och jag håller med om att det är intressant. Det är viktig att känna till hur den demokratiska processen fungerar. De föredragande gör ett lugnt och balanserat intryck. Ordet “tydlig” återkommer med en viss monotoni, men det ska även befinnas utrymme för tolkning, breddning och fördjupning av ämnesinnehåll.
Det hela kanske ska föreställa nytänkande men utgångspunkten tycks i förfärande hög grad vara timplanen. Efter 13 minuter presenteras denna som en absolut storhet och det visionära arbetet är helt underordnat de existerande ämneskonstruktionerna och timfördelningstraditionerna.
Kanske kunde utredarna vågat ta ett lite djärvare grepp?
Presentatörerna beskriver processen som gedigen och självbelåtenheten har ingen synlig gräns.
“Vi har inte tagit intryck av den massmediala debatten, den är så polemisk…” – så talar en äkta tjänsteman!
“Jag har förtydligat innehållet om kristendomen” – ojdå – var det den största förändringen? Inget intryck från debatten?
“Vi påverkas inte av uttalande under resans gång” (om påverkan från regeringen)
“Nationella minoriteter ska behandlas i en viss årskurs” (Whooops – SÖ och centralstyrningen är tillbaka)
“Utgångspunkterna har inte varit att förändra ämnena – det här är en metod att förstärka kunskapsinnehållet. En metod” (om att utgå från den existerande timplanstraditionen)
“Elevens utveckling ska inte vara avhängig av föräldrastödet” (om läxor)
Är skolverket ett ljus i mörkret?
Kursstart för Språk och meningsskapande. De här skarvarna är underliga – studenterna håller på att skaka av sig föregående kurs examination och det tar en stund att ta sig in i den nya modulen.
Fokus ligger på ständigt aktuella läs- och skrivutveckling, men jag är inte säker på att kursens litteratur pekar i samma riktning som utbildningsministerns tankar om dessa färdigheter. Det finns en stark betning av något som vi kallar “meningsfulla sammanhang” och formaliserad träning är glest representerad i litteratur och undervisning. Kanske borde vi ta in företrädare för denna riktning? På skolorna lever traditionen i högönsklig välmåga (Vad är det?)
Nästa vecka ska vi prata om studenternas egna läsminnen och det är ett spännande ämne. Jag tror att de flesta lärde sig läsa – trots skolan.
P.S. Märks det att jag har ett trädtema?
Jag blir lite blyg när jag läser om mig själv, men det är kul med uppmärksamhet och jag tycker studenterna är fina. Fritidspedagoger är en yrkesgrupp som förtjänar att lyftas och jag är verkligen stolt över att arbeta med programmet Den fria tidens lärande.
Jag tänker att det är möjligt att beskriva naturen i metaforen “krig”. Det är en ständig kamp om utrymmet, näringen och ljuset.
Stenshuvud var för inte så länge sedan ett kalhygge, men nu frodas träden på den branta klippan. Just den här stenen har antagligen försökt hävda någon form av äganderätt till platsen långt innan eken växte upp och krävde utrymme. Nu är de förenade i en symbiotisk omfamning enligt gangstervärldens motto:
– If you can´t beat them, join them!
Jag kommer på mig själv med att gå och nynna på Kentas gamla hit:
Kenta Gustafsson – Just idag är jag stark
Det känns en smula desperat och kanske är det ett lamt försök att mota måndagstvivlet. I morgon är det kursstart och inlämning av examinationer – men idag är jag stark.
Än så länge.
För länge sedan gick på nätterna en legendarisk teveserie som hette Kvinnofängelset .
Mina arbetstider tillät mig inte att följa den, men jag har vänner som var besatta av miljö och intrig.
Lady Gaga förnyar tillsammans med Beyonce genren i sin senaste video i regi av Jonas Åkerlund. I princip är jag för starka kvinnor – det är produktplacering av telefoner jag är tveksam till.
Stenshuvud är alltid spännande att besöka. Så här års är det bladlöst och väldigt naket. Vi väljer det Norra huvudet och njuter av utsikten över Kivik och Hanöbukten.
Min far var lantmätare och jag är intresserad av geografiska landmärken. Järnröret märker ut högsta punkten. Om man ska triangulera och rita kartor är det nödvändig information.
Förstora!
Skolfront lyfter fram faktumet att flickor överbelönas betygsmässigt för sina prestationer på de nationella proven. Anna Ekström menar, trots att kursplanerna beskriver det motsatta, att det flickorna är bra på (att läsa av läraren, vara aktiva i diskussioner och visa upp sitt engagemang) är något som pojkar också borde lära sig.
I Aftonbladet lyfter två journalister den motsatta vinkeln och menar att talet om “duktiga flickor” och “prestationsprinsessor” är en härskarteknik för att förlöjliga flickor och bevara den manliga överordningen.
Går de här två teorierna att förena? Jag tänker att det som borde vara en ganska teknisk fråga om betygskriterier har nu blivit väldigt moraliskt laddat – en fråga om skuld. Hur gick det till?
Vem är det som harvar?
Tysta tankar 