Lärarutbildningens vackra hus är en förvånansvärt sluten miljö och det finns få mötesplatser som inbjuder till spontana samtal över enhets- och ämnesgränser. Lärarna sitter i små kontorslandskap eller moduler. Studenterna irrar runt i korridorerna på jakt efter ett skyddat hörn. I en del salar pågår undervisning bakom glasrutor och lärarnas tysta viftande gör ett lätt absurt intryck.
Min arbetsplats är intill postfacken och ibland känner jag mig nära händelsernas centrum – även om en del tomrum vittnar om ett år av uppsägningar och besparingar.
Nu förstår jag uttrycket ”Att ta ner skylten”.
februari 28, 2010 kl. 10:02 f m |
Att kunskapens högborg är en sluten värld i förhållande till omgivningen är inte konstig, men att kunskapensborg är en internsluten värld är oroväcknde.
Det är väl i brytpunkten mellan disiplinerna som ny kunskap uppstår. Låter som ditt använda uttryck kanske också kunde användas på akademins slutna rum. Tillförs inte syre i kunskapmassan gäser den inte.
Och jag har för mig att ”Att ta ned skylten” användes som ordspråk för att man lämnat jordelivet. Men det kanske finns fler innebörder.
februari 28, 2010 kl. 11:08 f m |
Oupps – det var inte meningen att dödförklaranågon. Nej, här gäller en rent bokstavlig skyltnedtagning administrerad av vakmästare Leif.
Det finns riskabelt många uttryck för ”död” och det är lätt att trampa fel.
Tre kronor har väl ”lagt skridskorna på hyllan” nu?
mars 5, 2010 kl. 9:52 f m |
ROLIGT