Det farliga bloggredskapet

Sara Jondelius skriver på Newsmill om hur hon har arbetat med bloggredskapet tillsammans med högstadieelever. Hon beskriver upplevelsen av att vara långt efter barnen när det gäller tekniska kunskaper om hur man till exempel skyddar sin blogg mot ovälkomna kommentarer.

Länk

Kommentarerna är som vanligt besvärande hatiska.

På Lärarutbildningen talar vi gärna om betydelsen av IT, men samtidigt finns en grundläggande skräck för det oförutsägbara och privata. Vanligtvis kloka kolleger ställer underliga frågor som:
– Måste jag berätta allting om mig själv?

Studenterna undviker vårt pompösa LMS (Learning management system) och kommunicerar via MSN och Facebook. Jag förstår dem.

Bilden lånad från e-mentorerna

Islossning – tror jag

Jag tror att ordet “islossning” är djupt tyngt av sitt symbolvärde. Bilden av att någonting håller på att förlösas ur ett vintrigt järngrepp associerar till psykiskt frigörande processer och jag rycks med av den inneboende retoriken.

Samtidigt är det en banal liknelse. Restaurangbåten på andra sidan hamnbassängen har ingen inneboende längtan efter att ge sig ut på haven. Elvis vickar inte längre på höfterna iförd uniform på båten. Jag är inte säker på att han skulle bli insläppt idag. (Länk)

Do you feel lucky, punk?

Jag passerar ett gäng yngre män. En av dem är märkbart upphetsad:
– Nu har jag vunnit så mycket på trisslotter att jag knappt får handla fler hos han, kinesen på hörnan!

Mina fördomar mot bildningsnivån hos dem som köper trisslotter är besvärande stora. Jag satsar på lönearbete och väljer att inte öppna det orangea kuvertet.

Innan jag köper en lott måste jag nog ta ställning till den avgörande frågan:
– Vill jag verkligen sitta i TV4:s morgonsoffa och skrapa lotter?