Metta Fjelkner och Trevor Dolan kritiserar Malmö stads tokiga planer på att låta barn betygsätta läare.
Jag tar omedelbart tillbaka allt ont jag skrivit om Fjelkner och LR.
Metta Fjelkner och Trevor Dolan kritiserar Malmö stads tokiga planer på att låta barn betygsätta läare.
Jag tar omedelbart tillbaka allt ont jag skrivit om Fjelkner och LR.
I en annan tråd diskuterar Plura och jag förslaget (?) om antagningsprov för blivande lärare. Propositionen om ny lärarutbildning är en aning svävande och jag ser både praktiska (tidpunkten?) och etiska (vad är det vi mäter?) problem.
Samtidigt är det viktigt att diskutera andra former av urval än betyg och vi är överens om att det är en central kompetens att kunna fånga barns intresse. Jag kallar det “berättande kompetens” och menar att det bör vara ett centralt moment under lärarutbildningen och något som kan utvecklas i takt med ämneskunskaper och andra undervisningsfärdigheter. Det hade känts bra om Björklund & co hade lyft fram detta i den så kallade utbildningsvetenskapliga kärnan. Där trängs allehanda andra moderiktiga företeelser som lobbygrupper har lyckats skapa opinion för.
Annars ser jag fram emot slingrande köer av ambitiösa ungdomar som deltar i direktsända auditions som skulle öppna portarna till himmelriket – lärarutbildningen. Det är möjligt att sådana här tester genererar status, men jag är inte övertygad.
Berättande är inte bara teknik. Det handlar också om att ha någonting att berätta och redskap för detta.
Jag kommer till ett kallt hus och låter Spotify spela upp fem versioner av Trubbel, den vackraste berättelse jag vet.
Olle Adolphson – Trubbel – urfadern och originalinspelningen! Versionen är bedövande nykter och nästan glättig. Det som händer sker hos mottagaren. Trubadurens smärta låter Adophson oss bara ana.
Monica Zetterlund – Trubbel – ett välarrangerat mästerverk som jag är hjälplöst förälskad. Fast det gäller Zetterlunds samlade produktion och frågan är om hon tillför berättelsen något?
Håkan Hellström – Trubbel – grabben gör en valpig version och lycka på något underligt sätt skapa en trovärdighet ändå. Nervositeten gör oss delaktiga i berättelsen.
Tommy Körberg – Trubbel – här var det teater för hela slanten. Okänsligt och fyrkantigt.
Freddie Wadling – Trubbel – Oj. Detta var jag inte beredd på! Varje stavelse är ett äventyr.
Frågan är nu vem jag skulle vilja ha som lärare?
Nu är huset varmt och jag är fortfarande inte säker på vad det är för lärare vi förväntas sortera bort genom de här testerna.