Jag har verkligen ansträngt mig för att komma nära den finska folksjälen under mitt besök i Vasa. Mina försök att föra in samtalen på backhoppning, längdskidåkning och rallystärnor har mötts med förbryllade axelryckningar. Hotellet har ingen bastu, stadens tangorestaurang är stängd, karaokebaren är ödslig och folk är besynnerligt nyktra. Värdfolket vägrar att deklamera Runeberg och jag möter mer gemyt än svårmod.
En tröst är den skrikande manskören Huajaat som ger konsert i Stockholm i dag. (Länk). Jag är i princip nyfiken på alla försök att formulera någon form av manlig position och tycker nog att de verkar ha ganska kul. Dessutom gör de några genuspolitiska uttalanden som inte är helt politiskt korrekta.
Det verkar vara ett trevligt gäng som umgås på ett ogenerat men högljutt sätt, säkert nyttigt för hälsan.
Jag ska pröva idén hos mina kamrater i det manliga nätverket på lärarutbildningen men kan redan höra invändningarna om stereotypisering…
