Jag går på Willys och närmar mig kassan med halvtom vagn. Sedan barnen flyttat hemifrån är det ganska smärtfritt att handla och utbudet av varor är stort och prisvärt.
Runt läskedryckerna är det folksamling och vid utgången ringlar en kö av överviktiga. De handlande är märkvärdigt glada och deras vagnar är fyllda av tvåliters Cocacolaflaskor. Denna vecka kan du vid ett tillfälle köpa 30 liter för 150:-. Sedan får man ta på sig lösskägg och byta kassa om man vill köpa mer.
Jag behöver inte åka till USA för att se människor förstöra sin hälsa med dålig kost.
Lärarutbildningens vackra hus är en förvånansvärt sluten miljö och det finns få mötesplatser som inbjuder till spontana samtal över enhets- och ämnesgränser. Lärarna sitter i små kontorslandskap eller moduler. Studenterna irrar runt i korridorerna på jakt efter ett skyddat hörn. I en del salar pågår undervisning bakom glasrutor och lärarnas tysta viftande gör ett lätt absurt intryck.
Min arbetsplats är intill postfacken och ibland känner jag mig nära händelsernas centrum – även om en del tomrum vittnar om ett år av uppsägningar och besparingar.
Sara Jondelius skriver på Newsmill om hur hon har arbetat med bloggredskapet tillsammans med högstadieelever. Hon beskriver upplevelsen av att vara långt efter barnen när det gäller tekniska kunskaper om hur man till exempel skyddar sin blogg mot ovälkomna kommentarer.
På Lärarutbildningen talar vi gärna om betydelsen av IT, men samtidigt finns en grundläggande skräck för det oförutsägbara och privata. Vanligtvis kloka kolleger ställer underliga frågor som:
- Måste jag berätta allting om mig själv?
Studenterna undviker vårt pompösa LMS (Learning management system) och kommunicerar via MSN och Facebook. Jag förstår dem.
Jag tror att ordet ”islossning” är djupt tyngt av sitt symbolvärde. Bilden av att någonting håller på att förlösas ur ett vintrigt järngrepp associerar till psykiskt frigörande processer och jag rycks med av den inneboende retoriken.
Samtidigt är det en banal liknelse. Restaurangbåten på andra sidan hamnbassängen har ingen inneboende längtan efter att ge sig ut på haven. Elvis vickar inte längre på höfterna iförd uniform på båten. Jag är inte säker på att han skulle bli insläppt idag. (Länk)
Jag passerar ett gäng yngre män. En av dem är märkbart upphetsad:
- Nu har jag vunnit så mycket på trisslotter att jag knappt får handla fler hos han, kinesen på hörnan!
Mina fördomar mot bildningsnivån hos dem som köper trisslotter är besvärande stora. Jag satsar på lönearbete och väljer att inte öppna det orangea kuvertet.
Innan jag köper en lott måste jag nog ta ställning till den avgörande frågan:
- Vill jag verkligen sitta i TV4:s morgonsoffa och skrapa lotter?
Det är sportlov i Skåne och många försöker utnyttja de sorgliga resterna av snötäcket. En lärarstudent är i princip aldrig ledig, men aktiviteten är ganska låg i Biblioteket högst upp i Orkanen. Jag passar på att njuta av skymningen som faller utanför fönstren.
Ibland saknar jag medioteket på Munkhättegatan – det var liksom närmre till studenterna där.
Spotify presenterar nya album på startsidan och jag är fascinerad av den obevekliga logiken i deras val av artister som jag kanske skulle kunna tänkas möjligen vara aningen av en smula intresserad av. En del nya fönster öppnas och jag lyssnar på sådant som jag normalt inte skulle ha gett chansen.
Idag gjorde jag misstaget att klicka på Black Jacks nya skiva
I bloggvärlden var det många som tidigt ifrågasatte värdet av en ny lärarutbildning. Inom det akademiska och pedagogiska etablissemanget tycktes det vara få som tog Jan Björklund på allvar och när professorerna väl samlade sig till ett upprop var det alltför sent och ängsligt. Rädslan för att stöta sig med makten satt djupt och i bakgrunden mullrade HSV. Utredningen HUT är presenterad, remissomgång avklarad och nu återstår riksdagsbeslut, examensbeskrivning och tillståndsprövning innan det hela rullar igång 2011.
Anders Fransson är skoningslös i sin kritik av processen. Jag försöker plocka ut särskilt slående formuleringar ur hans text men rekommenderar er att läsa det hela. Kanske är det inte för sent att stoppa eländet.
Till slut. Mot bakgrund av den bild jag tecknat ovan framstår det som alltmer obegripligt att regeringen vill ersätta en väl fungerande lärarutbildning med ett helt nytt system, som kommer att brottas med inkörningsproblem och kvalitetsbrister under de inledande åren. Varför offra flera studentgenerationer i oträngt läge? I mina svarta stunder tänker jag att motiven för reformen måste vara helt andra än de som redovisas öppet. Kanske är det så enkelt som att utbildningsminister Jan Björklund vill resa ett monument över sig själv innan mandatperioden går ut.
Jag är färgblind och har ganska vaga föreställningar om skillnaderna mellan de tre färgerna. Därför chansar jag brett och hoppas att någon färg på någon bild är i närheten av rätt. De flesta kvinnorna är fiskhandlerskor i Goa. Jag tror att orange är någon form av tecken för någonting…
Jag är ganska svårpikad och väljer att ta filmen som en komplimang – åtminstone tills motsatsen är bevisad.
P.S. Filmen är gjord av studenter som läser kursen Lek, Kultur och kommunikation vid enheten Barndoms- och ungdomsvetenskap vid Lärarutbildningen i Malmö.
Jag tänker att det finns ett samband mellan samhällets försök att styra människor genom signaler och det kaos som allmänna kommunikationer tycks befinna sig i just nu. Om vi bara väntar på vår tur och förmår tyda tecken från ovan kanske det går att ta sig igenom även denna vinter, men på något sätt är det som om själva tilltron till systemet är allvarligt rubbad.
De elva stolparna med släckta ljussignaler framför den blivande Citytunnelstationen avtecknar sig mot Lärarutbildningens fasad. Det känns inte enbart tryggt. Behöver vi all denna styrning?
Några av de poeter som frambesvärjs ur de keltiska dimmorna är Wordsworth, Coleridge, Eliot, Keats, Blake, Yeats och Joyce. Antagligen kommer den här låten aldrig att bli ett stort nummer som allsång på Skansen, men det är något självsvåldigt och lockande över idén. En lättsjungen refräng skulle inte skada.
Jag stödjer min lille väns projekt helhjärtat. Kanske något med konstnärer på Österlen?
Det kan också vara så att jag övermannas av sommarlängtan och bara vill värma mig vid tanken på ett snöfritt fält.
