Jag lyssnar på Solanders skiva Since we are pigeons och dras in i musiken. Det är välspelat, vemodigt, drömskt, djärvt och personligt. Jag kommer på mig själv med att vilja åka till Berlin. Solander – Berlin (spotify)
Fredrik har lovat att skicka en spotifylista till mig och det ser jag fram emot. Kanske finns det en värld bortom Neil Young, Van Morrison och Bob Dylan?
Anita Lindblom sjunger en tänkvärd sång av Sonny Bono från filmen Trettio pinnar muck. Diskussionen om manlighet måste föras på olika nivåer och den här låten hoppar upp och biter mig i näsan.
I första hand tänker jag på de män som väljer att utbilda sig till lärare. Vilka risker tar de? Vilka belöningar väntar de sig?
Delegationen för Jämställdhet i skolan tycks tro att de här männen skuldbelägger sina kvinnliga kolleger. Jag undrar hur de tänker? Länk till dokumentation från konferens.
Tysta tankar 