…sitter en trött adjunkt och bläddrar i en hög ångestdrypande salstentor.
Jan Lundgren, Esbjörn Svensson och Keith Jarrett hjälper mig att överleva dagen. Nu funderar jag på B-vitaminer. Starkare droger passar inte för kvalificerat rättningsarbete.
I den överhettade kvoteringsdebatten är Tobias Krantz utbrott i morgonteve om “Detta är människor av kött och blod som får sina drömmar krossade” ett svårslaget retoriskt bottennapp.
När KB ska göra om sin lista över 40-talets viktigaste författare på grund av att det finns för få kvinnor vore det intressant att pröva samma hjärtskärande formuleringar på de manliga författare som drabbas av kvoteringslusten. Är det politiskt möjligt?
Vem ska bort?
Erik Lindegren, Karl Vennberg, Werner Aspenström, Axel Liffner, Ragnar Thoursie, Sven Alfons, Elsa Grave, Anna Greta Wide, Harald Fors, Stig Dagerman, Bengt Anderberg, Stig Sjödin, Thorsten Jonsson, Tage Aurell, Sivar Arnér, Peder Sjögren, Gösta Oswald, Lars Ahlin, Bernt Erikson, Lars Gyllensten.
Aspenström drabbas av utkvotering?
Jag inser att mina 15 minuter i strålkastarljuset är över. I dagens tidning står inte en rad om mig och det känns tomt.
För att trösta mig själv berättar jag en sann historia om ett telefonsamtal mellan min då tvååriga dotter M och hennes mormor. M blev fotograferad när hon gjorde gymnastik i parken och nu ligger klippet från kvällstidningen vid telefonen.
Mormor: “Har du varit i tidningen?”
M tittar på artikeln och konstaterar med stor belåtenhet: “Jag är fortfarande i tidningen!”
Med denna berättelse försöker jag säga något om mediabrusets höga tempo. Sensmoralen är oklar.
Tysta tankar 