Min teve svämmar över av matlagnings- och inredningsprogram. Simon tillrättavisar vid läggdags sin svenske partner med de bestämda orden: “Butch up, Tomas”
Jag är osäker på nyanserna i översättningen “Var inte en sådan fjolla!”
I en annan tråd diskuterar vi nostalgi som livshållning och jag erkänner mig skyldig till att vara en obotlig romantiker.
Här i hörnet av Skomakargatan och Södergatan låg min barndoms drömaffär Buttericks. Ibland tog vi bussen in till staden och kunde stå och bläddra mellan skämtartiklarna i i timmar. Någon gång på sjuttitalet revs byggnaden med ett uttryckligt löfte om att den skulle byggas upp med samma fasad. Under nästan 20 år fanns här en sunkig lekplats som marknadsfördes under devisen Malmös roligaste hörn.
Efter en uppslitande svekdebatt byggdes det här huset som bland annat rymmer TV4:s studio.
Vi kanske måste bestämma oss om skolan är ett erbjudande eller en institution för träning och fostran i nationens tjänst?
Dagens system med dokumentation och kontroll lägger ett orimligt stort ansvar på läraren att uppfylla statens ambitioner. Jag tror det är dags att återerövra synen på skolan som en plats av möjligheter – inte tvång.
I dagens Sydsvenska skriver Henrik Edström om dokumentationstvånget som ett hot mot kärnverksamheten. Länk
När poliser – för att inte tala om läkare – med flera tvingas att fungera som sina egna sekreterare, och ägna en stor del av sin arbetstid åt dokumentation, blir den så kallade kärnverksamheten lidande, i form av mindre tid åt behövande medborgare. Detta har lett till minskad arbetsglädje, risk för sämre resultat och en brist på både poliser och doktorer.
En annan grupp som drabbats av dokumentationstvång är lärarna.
I skoldebatten dyker det allt oftare upp kommentarer om att den svenska industrins problem beror på att vi inte satsar tillräckligt på eliten. Nedläggningen/försäljningen av svensk bilindustri beskrivs som en följd av en kravlös svenska skola och blickarna riktas mot Kina som den nya förebilden när det gäller pedagogik. Där lägger myndigheterna inte fingrarna emellan när det gäller att få fram resultat.
I lördags såg jag en brittisk dokumentär Little big dreams som alla borde ta del av. Filmen gjorde ont i hela kroppen och det svider fortfarande när jag tänker på de föräldrar som offrar sina barn för ärans skull.
Brittisk dokumentär från 2008. Om kinesiska barn som drillas till att bli elitgymnaster. På Li Xiaoshuang Gymnastic-skolan i Kina tränas barn från unga år rigoröst i minst fem i år för att uppnå sin dröm, att delta i OS. Här tittar man närmare på barnens tuffa vardag på skolan. Man pratar också med föräldrarna och ställer frågan vad som motiverar dem att offra deras barns barndom.
Här tittar man närmare på barnens tuffa vardag på skolan. Man pratar också med föräldrarna och ställer frågan vad som motiverar dem att offra sina barns barndom.
Tyvärr hittar jag den varken på TV4play eller BBC. Torrentz verkar riskabelt – någon som prövat? Länk
Tysta tankar 