Jag är nygammal på Facebook och kan behöva lite hjälp med detaljerna och innehållet.
Arkiv för december, 2009
Nu finns det manliga nätverket på Facebook
december 14, 2009Ljuset kommer från Norge
december 14, 2009Jag har försökt intressera mig för genusfrågor ur ett mer teoretiskt perspektiv men det går inget vidare. Diskussionerna tenderar att bli polariserande och förutsägbara. Jag behöver konkret inspiration och får en norsk länk av Fredric från Borås som gör mig glad. Det är Menn i barnehagen hemsida som beskriver hur de har byggt upp ett långsiktigt arbete för jämställda förskolor.
Vad tycker ni om deras rekryteringsfilmerna? Skulle de funka i Sverige?
De motstridiga förväntningarna
december 14, 2009Sydsvenskan gör en uppföljning av serien om manlighet och relationer. Idag får vi möta Peter Karyd som beskriver förväntningarna på hur en man ska vara:
”Själv förstår jag inte alls varför inte killar bara kan anpassa sig. Allt som behövs är en vältränad kropp, bra jobb, inte vara en toffel, lyssna på kvinnans behov men inte gå till överdrift, vara jämställd fast utan att det blir osexigt, betala på dejten men inte göra karriär, vara mer hemma med barnen men låta kvinnan vara hemma tills hon inte vill vara hemma längre, slå Janne på truten om han säger något kränkande fast berätta inte för någon att kvinnan vet om det, styrketräna inte för det är osexigt med för tränade killar, ha inte kycklingben och säg att du älskar henne ofta men inte för ofta för då blir det tjatigt och pudelaktigt. Men framför allt sätt på henne stenhårt på köksön utan att fråga, bara ta tag i henne, men gör det inte om hon är trött. Klart som korvspad!”
Jag tänker att det är ungefär samma motstridiga tankar som styr bilden av vilken funktion de män som väljer att arbeta inom förskola och skola förväntas bära upp!
Fast värre.
P.S. Som vanligt är de slarvigt modererade kommentarerna plågsam läsning.
Svart sol – godnatt jord
december 14, 2009Jag gillar Åsa Larssons böcker men efter en halvtimme med Mikael Persbrant och Krister Henriksson på repeat får jag nog. Det måste finnas andra skådespelare i Sverige!
Rollbesättaren bär ansvaret.
”Jag är inte feminist, men…”
december 14, 2009Förhållandet mellan mansrörelse, kvinnorörelse, feminism och allmänt jämställdhetsarbete är komplicerat i Sverige. Jenny Nordberg skriver i Svd (länk) om hur internationella jämställdhetsexperter översvämmar Afghanistan för att lösa den outhärdliga situationen för landets kvinnor. Ändå vill inte Carol kalla sig feminist:
Västvärldens avsky inför brott mot afghanska kvinnor är så stor att Kabul kryllar av utländska genusrådgivare som beväpnats med miljarder dollar för att hjälpa. För att göra livet lite svårare har jag valt att träffa Kabuls enda jämställdhetsexpert som vägrar att kalla sig feminist. Carol är sjuttio år och en häxa av allra bästa sorten. Hon har eldrött hår, (”out of a bottle dear”) ljusblå ögon och samma manér som Dame Judi Dench. Carol är en antropolog som kom till Afghanistan för tjugo år efter att ha lämnat sin man hemma i England, och hon har gjort allt. Hon har förhandlat med talibaner åkt vilse i burka och varit rådgivare till regeringen. Hon har sett utlänningar med stora planer komma och gå.
Efter Gudruns famösa talibantal är alla paralleller mellan Sverige och Afghanistan bannlysta, men jag funderar över om feminismens kärna verkligen är att ”medvetandegöra” kvinnor? Hur närmar sig kvinnorörelsen i Sverige frågan om pojkarnas prestationer i skolan?
Luciatåg – forgive and forget
december 14, 200925 år av luciafirande på förskolan sätter sina spår. Barnen samlade klockan 06.00 och sjöng för sina föräldrar som började jobba på Östra sjukhuset klockan 07.00.
Det var långa dagar och det tog på krafterna att uppträda.
Jag var musikansvarig och har fortfarande ett kluvet förhållande till sångerna. Skrynkliga linnen, försvunna midjeband, trassligt glitter, försvunna stärngossestrutar och slocknade batteriljus – här är min kvot fylld för länge sedan.
Dagens bästa tips är att ge barn som äter små glödlampor sparris – det lindar in skärvorna. Jag vet.
På Gustav Adolfs torg möter jag ett gäng skönsjungande frusna flickor framför McDonalds. Jag borde skriva något ilsket om det heteronormativa anslaget, men jag är nog mest glad över att slippa ta ansvar för spektaklet. Tänk att de sjunger Triads Tänd ett ljus.
”Det är murrkt nu
men det bli ljusare ijään”
Plötsligt i Vinslöv – igen
december 13, 2009Dokumentären om Vinslöv sänds igen tillsammans med uppföljaren (Länk)
Sändningstider: Plötsligt i Vinslöv
SVT2 Söndag 13 dec 2009 kl 20.00
SVT1 Måndag 14 dec 2009 kl 04.00
SVT24 Fredag 18 dec 2009 kl 19.00
SVT1 Torsdag 31 dec 2009 kl 10.10
Sändningstider: Plötsligt igen
SVT2 Onsdag 16 dec 2009 kl 20.00
SVT24 Lördag 19 dec 2009 kl 21.00
SVT1 Fredag 1 jan 2010 kl 10.10
När mitt liv känns svårt och jag tvivlar på min förmåga – då brukar jag tänka på minigolfspelaren som säger ungefär:
- Jag vill slå bollen i hål, jag kan slå bollen i hål, jag ska slå bollen i hål!
Det funkar för mig.
Vad varje verklig malmöbo bör veta
december 13, 2009Det finns en viss tröghet i den malmöitiska folksjälen. Vi tycker inte om att affärerslokaler byter namn och väljer att markera detta ogillande genom att fortsätta att använda den gamla benämningen.
Åhléns på Södergatan kommer alltid att heta TEMPO.
B&W vid Jägersro är och förblir Wessels.
Politikernas försök att döpa om Stadsteatern på Fersens väg till Malmö opera är dömt att misslyckas.
Malmö högskolas byggnad vid Gibraltargatan är för alltid Engelbrektsboden.
Det s.k. Hansacompagniet på Malmborgsgatan heter NK och ingenting annat. Här möter barnen fortfarande tomten även om julskyltningen var bättre förr.
Det är mycket löst folk på stan i kväll
december 12, 2009Jag minns en tid när kvällen innan Lucia var en av årets givna höjdpunkter. När jag går hem möter jag ett gäng som verkar ha haft en besvärlig kväll. En av killarna verkar helt utslagen.
Förstora!
Är ”statsfeminism” ett negativt laddat uttryck?
december 12, 2009Jag försöker hitta ett neutralt språk för att tala om svåra saker. De flesta verkar vara överens om att det finns olika sorters feminism och några rubriker tycks mer etablerade.
Dikotomin särartsfeminism/likhetsfeminism ser jag som en intellektuell återvändsgränd. Ingen vettig människa diskuterar längre om det är arvet eller miljön som styr våra liv?
Kritiker av feminism använder ibland nedsättande uttryck som t.ex. ”proffsfeminism”. Det är ganska låg retorik att misstänkliggöra personers åsikter genom att anklaga dem för kommersiella motiv. Inom media förekom ett tag begreppet ”yrkesdemonstranter” som tillmäle mot personer som tog ställning.
Mer intressant tycker jag nog att begreppet ”statsfeminism” är. När riksdagen antog könsmaktsordning som överordnat perspektiv för svenska politik uppstod ett behov av politruker som bevakade utredningsdepartement och utskott. Alltså är det logiskt att begreppet befrias från sin negativa laddning och helt logiskt att direktören för NIKK Solveig Bergman använder uttrycket som en beskrivning av den egna verksamheten. (Länk)
Klimatkonferensen och julen
december 12, 2009Jag skriver skamligt lite om ekologiska frågor och hittar inget bra sätt att gottgöra denna försumlighet. Min raljanta ton passar inte när jordens framtid står på spel.
Kanske är jag en smula trött när positionerna byts ut alltför snabbt. Frågan om kärnkaft var länge en vattendelare i svensk debatt. I Danmark var det ännu enklare – där hatade alla kärnkraft och Barsebäck eftersom det var svenskt.
Nu är Barsebäck stängt och plötsligt har den danska opinionen svängt. 80% vill att Danmark ska bygga egna kärnkraftverk.
Mitt förslag är att vi ersätter all miljöfarliga el med en ny produkt som jag hittade på Åhlens: Hår-el.
De säljer även Hygien-el.
”Genusförvirrad” – vem är inte det?
december 12, 2009Pelle, Michael och jag möter Arawn som driver bloggen Genusförvirrad. Det är befriande med människor som tar kontakt och säger:
- Hej, ni verkar föra ett intressant samtal – får jag vara med?
Min kunskap om HBT-frågor är ytlig och mitt liv traditionellt inrutat. Arawn presenterar sin blogg så här:
Jag hävdar att genusförvirring är det som uppstår i en normperson när någon bryter mot deras förväntningar om hur män och kvinnor är, och ska bete sig.
Det kan handla om att normpersonen inte kan avgöra om en person är kille eller tjej, om någon heter något som normpersonen uppfattar som ”könskonträrt” eller om den blir ombedd att använda ett annat pronomen på en person än det som den använde utifrån sitt intryck av personens genus.
Genusförvirring beror oftast inte på illvilja, utan på bristande kunskap och perspektiv hos normpersoner. Okunskapen och bristen på perspektiv leder ofta till konstiga beteenden.
Vi diskuterar vad som menas med ett ”normkritiskt” förhållningssätt och jag har svårt att följa med i hela tankegången. På ett plan tvingas vi in i förtryckande roller som begränsar våra handlingsmönster – jo den teorin känner jag igen. På ett annat plan är identiteten en social konstruktion som styrs av särhållandets logik – jag är med!
Det är konsekvenserna av de här teorierna som gör mig förvirrad. Bakom kritiken av essentialismen tycker jag mig se en romantisk föreställning om ett autentiskt ”jag” eller ”själv”. I det goda samhället skulle den rollbefriade människan leva i en större frihet. Dagens strukturer skapar onda mönster.
Kanske är jag alltför mycket gammal marxist för att ryckas med av den här formen av utopisk ideologikritik. Bilden av ”den nya människan” känns inte särskilt lockande. Jag har fullt upp med att förstå de människor jag möter idag.
Samtidigt ställer den här romantiska bilden av ett villkorslöst ”jag” bortom roller till det för mig. Hur ska jag förstå transsexuella personers vantrivsel i ett fysiskt kön?
Plötsligt framstår den likhetsfeministiska teorin om socialt konstruerat kön som ytterst förtryckande. För de transsexuella är frågan betydligt allvarligare.
Men jag hör definitivt till Arawns målgrupp.
Är mansrörelsen antifeministisk?
december 11, 2009Jag träffar Pelle Billing och Michael Högberg idag. Vi diskuterar förhållandet mellan mansrörelsen och feminismen. Utgångspunkten är en gemensam övertygelse om att teorin om könsmaktsordning är ett begränsat redskap för att analysera relationer mellan män och kvinnor. Dessutom finns en uppenbar risk att detta perspektiv blockerar viktiga frågeställningar.
Michael är familjestödjare och brottas med den ensidiga bilden av mannen som förövare i relationer. Pelle formulerar sig mer övergripande. Jag visar en text som Pelle har skrivit för en feministisk och vänsterintellektuell kamrat. Han säger förfärad:
- Om jag hade läst något sådant när jag var 19 år hade jag köpt det fullständigt!
Antagligen var det enklare att orientera sig när alla feminister var goda och kritikerna neanderthalmässiga våldsverkare. Varken Pelle, Michael eller jag lever helt upp till den bilden.
I akademiens värld finns en stark längtan att definiera vilka perspektiv som är accepterade och en snabbhet i att demonisera motståndarna. Logiken är ganska primitiv:
- Antingen är du för eller emot. Du kan också vara fiendens fiende. Men kom för helvete inte med någon intersektionell sörja och stöka till det!
Jag fortsätter att hävda en ståndpunkt som skulle kunna kallas maskulinistisk när det gäller frågan om varför män bör arbeta i förskola och skola. Frågan om jag samtidigt knuffas ner i en antifeministisk låda? Den kvinnofientliga tonen i en del bloggkommentarer skrämmer mig. De kompisarna behöver jag inte.
Min första ansiktsmask
Fredagsfärger – rött, grönt och guld
december 11, 2009
Den indiska kvinnans värdighet fortsätter att fascinera mig. Konsten att bada i sari är undervärderad.
Mer fredagsfärger
Malmö+Borås=sant!
december 10, 2009
Fredric, Johan och Rickard
Idag har det manliga nätverket vid lärarutbildningen i Malmö träffat representanter från MaNet i Borås 1, 2. Vi har stora planer och kommer antagligen att förändra den utbildningspolitiska kartan inom en snar framtid. Arbetet med att planera en nationell konferens för manliga nätverk vid landets lärarutbildningar rullar vidare och det känns väldigt bra.
Jag tycker om att visa högskola för besökare och är stolt över våra fina lokaler. Vi går en tur på stan och möter en installation där 50 kvinnliga vedhuggare poserar på Stortorget. Jag tror att det har något med kvinnokraft och miljö att göra. På bilden svingar Karin Dackman yxan framför sina kamrater.
Efter mötet går jag hem över Lilla torg. Den stora lampan reflekteras i gatstenen och jag tänker att det finns ljus i mörkret.
