Jag läser Claes Hylingers utan ärende och finner beröringspunkter med mitt liv. Författaren beskriver desockultationen av det Patafysiska sällskapet i Paris år 2000 och jag inser att det är en händelse värd att uppmärksamma. Kanske inte så lätt att förklara, men absolut meningsfull för dem som vill hålla det absurdistiska arvet levande. (recension GD)
Jag har svårt att förstå varför en frusen vattenpöl formar en spiral, men tror att det är ett tecken på något svårtillgängligt men viktigt.
Jag läser vidare om la gidouille som är sällskapets symbol. I likhet med den gamle Strindberg börjar jag se tecken och tillfälligheter överallt. Kanske skulle jag utveckla mina ockulta sidor i “En blå blogg” – jämför med En blå bok som finns generöst tillgänglig i digital form.
Patafysiska sällskapets flagga
Läs mer om Alfred Jarrys påhitt.
Etiketter patafysik
december 30, 2009 kl. 4:22 e m |
Med spiralen i isen kanske det är så att det finns två olika sorters vätskor där som väger olika och som svänger lite ojämnt när jorden rör sig(Jepp, Galileo Galilei). Kung Ubu var väl en reaktion, ett slags expressionistiskt motstånd på den rationalistiska eran som tog form där och då … i likhet med Büchners Woyzzeck. Lever vi i en sån tid nu? Eller lever vi i en röra? trots alla försök till designad och kvalitetssäkrad omgivning? Jag vet inte …
december 30, 2009 kl. 4:27 e m |
Jag tror på röran!
Leve kung Ubu – nästa årtionde tillhör honom!