Professor Kupferberg formulerar det bra. Politiker och debattörer skriver ut recept för skolan utan att ha genomfört en ordentlig undersökning. Kvacksalveri och slarviga diagnoser går hand i hand.

Länk

Ett sätt att förstå vad som hänt är att jämföra skolan med de kommunistiska kommandoekonomierna. Dessa var ju i teorin tänkta att frigöra människors kreativitet, skaparkraft och produktivitet, men byggde i verkligheten på rädsla och ibland på den uppfinningsrikedom som uppstår ur kampen för ren biologisk överlevnad.

Problemet med en kommandoekonomi är att den är överplanerad. All kunskap samlas i staben som sedan ger order till de underordnade i en i förväg fastställd hierarki. Till sist når ordern ”soldaten” ute i fält och har då förvandlats till något absurt och verklighetsfrämmande.

Kommandoekonomierna har visat sig odugliga som system för att frigöra mänsklig skaparkraft och prestationslust. Varför skulle den svenska skolan utgöra ett undantag?

Det är en spännande värld när de gamla kommunisterna förespråkar marknadsekonomi och liberalerna vill förstatliga och centralstyra.