Malmö är cykelstaden. När det snöar i andra städer ställer cyklisterna undan cyklarna och köar vid busshållplatserna. I Malmö möts vi i slasket och svär över bristerna i snöröjningen. Men vi slutar fan inte cykla!
Det fanns en tid när jag tillbringade orimligt mycket tid framför MTV och hade full koll på rockvideogenren. Nu har den kanalen flippat ut fullständigt och VH1 funkar någorlunda. Men det är många gamla låtar.
Filmen Plötsligt i Vinslöv – igen ställer en hel del obehagliga frågor och det finns en stor risk att skrattet fastnar i halsen. Skolresor och svensexor vallfärdar för att pröva bänken och äta Holgermeny på Tavernan. Föreningen (länk) tillverkar souvenirer som säljs i stor skala. Den lilla filmen har skapat en kult som lever ett eget liv.
Hjältarna i filmen berättar om hur filmen påverkat dem och i uppföljaren är människorna delvis reducerade till statister. Bilden av byn har blivit större än verkligheten.
“larger than life?”
Det känns lite som om den distanserade etnologiska ansatsen inte håller. Infödingarna är alltför medvetna om kameran och har insett att de kan använda situationen för egna syften. När Holger ringer till lokaltidningen och vill att de ska skriva om “bortförandet” av papegojan känner jag mig en aning medskyldig till spektaklet.
Sydsvenskans serie om manlighet går vidare och när journalistiken beskriver människor blir det intressant och levande. Idag får vi några prov på moderna tolkningar av mansrollen.
Tre unga kroppsbyggare diskuterar:
Josef Aktan: – Tjejerna påverkar oss till hundra procent. De är delvis en anledning till att vi är som vi är.
Marcus Larsson: – Att vi solar är ju inget som vi går runt och stoltserar med. Det gör vi ju för att bli snyggare. Det handlar om att bli intressant hos tjejerna.
J T: – Ja, åtminstone utseendemässigt. Det är därför vi är här och tränar så mycket som vi gör.
J A: – Fast jag tränar ju bara för min egen skull.
Jag menar att logik är fullständigt övervärderat i sådana här diskussioner och männens famlande efter en hållbar position är spännande.
Mina favoritstudenter Rasmus och Fredrik är inte helt förvånande mer konsistenta i sina resonemang.
R W: – Ja, jag tycker det är jättekul med skönhetsprodukter och kläder. För mig är det inget konstigt att ha genomskinlig mascara eller köpa dyra ansiktskrämer i Berlin.
F K: – Jag är uppvuxen bland bönder och har liksom inte kunnat laborera så mycket som jag skulle vilja. När jag klär upp mig kan jag tänka ”vad kul det vore med en stor blomma i håret”. Men när jag står där säger det stopp, jag trivs liksom inte. Men jag tycker fortfarande att det skulle se vackert ut på Rasmus.
Jag visste inte ens att det fanns genomskinlig mascara, men kommer att se på Rasmus med nya ögon efter detta.
Läs Rasmus och Fredriks examensarbete!
Strukturerna
Höjdpunkten på min könsöverskridande karriär var annars en afton på danstrestaurangen Baldakinen i slutet på 70-talet. Jag fick inte komma in i jeans – och snickarbyxor var inte att tänka på. Jag fick låna rosa velourbyxor och en blommig slips av en kamrat så det löste sig smidigt.
Det var en underlig upplevelse när de välklädda männen kom fram till mig och diskret frågade om det var möjligt att jag lånade ut någon av mina 15 damer för en dans. Hierarkierna korsades på ett upplyftande sätt. Jag var liksom högst och lägst samtidigt.
Jag begår misstaget att se Paradise hotel och drabbas av svårartat tungsinne,
Varför inte ersätta dessa parceremonier och röstningar med en rejäl utbombning? Jag tror det skulle bli “bra teve” om hotellet fick glida utför klipporna och sjunka i havet med pool, singelrum, invånare, kameror och allt. För de som saknar personerna finns antagligen boxen att trösta sig med.
P.S. Jag vet – man måste inte kolla!
Tysta tankar 