Min lille vän 79 – ursprunget

Min lille vän tror att han ska få vara tomte i jul. Det kommer inte att hända. Jag har bestämt mig för att dekonstruera vännen innan han drabbas av fullständigt storhetsvansinne.

Det kan vara nödvändigt med lite bakgrundsinformation. En lokal tidning har en konstklubb. Styrelsen gör inköp och på årsmötet lottas konstverken ut till medlemmarna som får välja i turordning. Den lille vännen hörde inte till högvinsterna men är nu en värderad medlem av min familj.

Förra veckan fick jag tillfälle att tacka Ulf Liljebäck som köpte in konstverket. Det kallar jag god smak.

Fler liten vän

Ingen röksvamp utan eld?

Trogna bloggläsare har kunnat följa min fåfänga jakt efter svamp under sommaren. Nu är det sent på året och de flesta plockare har insett att det är fel tid. Vi går en runda och kan inte låta bli att blänga på marken:
– Här är ju perfekta förutsättningar!

Ryktet talar om att någon har hittat trattkantareller i december. S. är en obotlig optimist.

Jag menar att röksvampar är den perfekta symbolen för livets fåfängliga förgänglighet. En puff och ett moln av sporer som sprids över de fuktiga löven. Är det någon form av jäsning som gör att skalet brister i en liten explosion?

Nästa år kommer jag att vara mer uthållig – i alla fall när det gäller svamp.

I Sydsvenskan läser jag en intervju med Sokrates. Han skulle inte ha varit till mycket stöd i fråga om plockning och tålamod:

“Det enda jag vet är att jag inte vet någonting”