Inga fjädringar, tunna däck, en traktorsits som är mer cykelsadel än förarsäte. Livet på landet var hårt och jag kan tänka mig att ryggen tog stryk när bonden plöjde stenig mark.
Det är som på Idol – några hänger löst och andra sitter säkert.
Jag tror att vi behöver förebilder för att orka utvecklas. Det finns något spännande och rörande i små pojkars fascination av dubbla identiteter. Vi kastas mellan att vara hjälplösa vardagspersonligheter och drömmen om allsmäktighet.
Den indiske försäljaren kombinerar vardaglig funktionalitet (huvtröjan), glamour (den glittrande turbanen) med hjältedrömmen (stålmanströjan). Jag tror han säljer slipsar.
Det finns en vrå som stressade adjunkter kan dra sig undan till. Den omtänksamma enhetsledningen har hyrt in en massagestol och jag smyger mig dit för att pröva underverket (och läsa en uppsats).
Efter att ha prövat alla programmen (wooops – kan det vara farligt?) är jag som en ny människa – Bourdieus teorier har aldrig framstått som mer glasklara och briljanta. Mitt fysiska kapital (kroppen) är återskapat och jag njuter av dess förräntning.
De här luftiga tankarna om socialt och kulturellt kapital kanske är starkt präglade av franska värderingar och hierarkier. Det krävs en del arbete för att översätta begreppen till svenska förhållanden. Igår åkte jag tåg och hamnade vid sidan om tre tonåriga prinsessor från öfre Östermalm som var på väg till Båstad för att fira sportlov. Det var som att kika in genom nyckelhålet till en annan värld. Mer exkluderande och öppet elitistiskt kan ett tänkande inte vara.
Tack för att ni gick av!
Tysta tankar 