Jag har varit på Gunnilla Welwerts licentiandseminarium och tror att det är en spännande text inom det bildpedagogiska fältet. En vänlig opponent och ett trevligt samtal om ett angeläget ämne (ungdomars identitetsarbete). Jag borde vara nöjd men känner ändå inte den där riktiga entusiasmen.
Kanske är den etnografiska metoden svår att förena med olika teoretiska perspektiv. Bilderna och barnens tankar är säkert spännande och väl beskrivna – men vad tillför analysen? Jag måste nog läsa texten!
Förstora bilden
Dessutom är jag tveksam inför den dramaturgiska och visuella formen för seminariet.
- Varför sitter de två så långt ifrån varandra i en halvdunkel sal?
- Varför sitter Gunnilla med ansiktet i skuggan bakom en blombukett?
- Varför använder bildpedagogen Liza Öhman Gullberg powerpoint när alla vet att det dödar varje ansats till energi i rummet?
Jag måste träna mig på den här formen av akademiska tillställningar – syftet är inte underhållning
