Nästa möte är den 14/10 kl. 17.15-19.00 i sal A440 på Orkanen Nordenskjöldsgatan 8. Länk till anmälan
Vi kommer att diskutera erfarenheter av att tillhöra ett underrepresenterat kön inom utbildningsväsendet.
Länk till inbjudan pdf – sprid gärna!
————————————————————————
Det manliga nätverket arbetar vidare. Förhoppningen är att vi hittar en form som känns angelägen för deltagarna. Då måste det finnas utrymme för att prata om egna erfarenheter. Annars är det inget nätverk.
Stadens gallerister gör sig bereddda för årets stora händelse Gallerinatten.
På min gata ligger Galleri Persson och Lars-Viggo har som vanligt en spännande utställning.
Frågan är om jag ska orka släpa mig utanför kanalen? Man blir en smula lat av att bo centralt.
Hur påverkar aga barns intelligens? Går det att banka fram vett? Nu finns det en rapport som beskriver konsekvenserna av aga. Jag, som är en hängiven motståndare till fysisk bestraffning, skulle gärna se att en sammanfattning tatuerades på misshandlande föräldrars kroppar.
I en annan undersökning intervjuades över 17 000 studenter i 32 olika länder, däribland Sverige, om sina erfarenheter av aga under barndomen och ungdomen. Deras uppgifter jämfördes med nationell statistik över intelligenskvoten i respektive land.
Analysen visade på en stark koppling mellan studenternas rapporterade förekomst av barnmisshandel och de allmänna IQ-nivåerna i landet.
Ökad förekomst av aga minskade IQ. Sambandet var starkast för de barn som blivit slagna också när de var i tonåren.
En förklaring till den negativa påverkan på intelligensen anses vara att upprepat våld i familjen leder till kronisk stress hos barnen. Detta kan i sin tur leda till bestående posttraumatisk stress vilket också riskerar att försämra intelligensutvecklingen.
Just idag lägger jag undan min vetenskapskritiska sida och hyllar forskning som redskap för samhällsförändring.
Mitt mål är att hålla flumpedagogikens fana högt, men de senaste veckorna har jag slarvat. Kurslederi och studentbedömningar tvingar in mig i ett hörn av målstyrning och tydlighet.
Jag tänker att man ska vara rädd om sitt dåliga rykte – det tar lång tid att bygga upp och går väldigt snabbt att förstöra.
I brist på eget flum hänvisar jag till flumpedagogen som är vårt huvudorgan.
Sand och vatten - garanterat flum
Det är en svår fråga och min rädsla för att framstå som fördomsfull styrde länge mina tankar. Sara Azmeh Rasmussen beskriver problemet och jag inser att det är skönt att få sin världsbild formulerad av någon annan.
Medan jag och de flesta andra är synliga, blir kvinnan innanför niqaben osynlig, identitetslös. För identitet är inte ett namn på ett ID-kort, inte heller en kulturell och politisk markering. Identitet förmedlas till klasskamrater, kollegor och andra genom ansiktet och kroppshållningen. När människor är dolda men samtidigt närvarande, leder det till orimliga påfrestningar och ett obehagligt psykologiskt klimat i skol- och arbetsmiljön.
Niqab skapar utan tvivel en ohållbar situation i skolor och på arbetsplatser, där åtskillnaden, som ju är avsikten med plagget, blir en barriär mellan bäraren och omvärlden. Den täckta kvinnan är frånvarande och samtidigt närvarande, hon reser en mur mellan sig och världen, och kräver samtidigt att bli behandlad som en fullvärdig individ och att bli inkluderad i gemenskapen.
Det är svårt att tänka sig många yrken som kan utövas på ett professionellt sätt med ansiktet dolt. Men arbete inom barnomsorg ställer än högre krav på kommunikation och förmedling av värden. Om religiös tro får någon att leva i en paradox, att befinna sig fysiskt i samhället, men samtidigt söka en symbolisk isolation, kan inte denna dubbelhet bli andra medborgares ansvar.
De praktiska och yrkesmässiga argumenten är nog för att rättfärdiga ett förbud mot ansiktsslöjor i vissa offentliga rum. Men den principiella sidan av saken är väl så viktig, och den handlar om den demokratiska paradoxen och toleransens gränser.
Hur hårt kan vi spänna den elastiska toleransen innan den brister?
Kanske är det viktigt att förstå var gränserna för toleransen går? Det är ingen mänsklig rättighet att bli lärare och när Alias rättighet att välja yrke krockar med mina tankar om att män och kvinnor ska kunna arbeta tillsammans – ja då tar jag ställning för den senare principen. Den är överordnad andra hänsynstaganden.
Det ögat möter
Jag fick ett brev från Torsten Ek och citerar direkt:
Hej!
Ni skrev i vintras om hur Lärarnas riksförbund agerade för att strypa
det fria ordet i medlemmarnas egen tidning Skolvärlden.
Förbundsstyrelsen klubbade nya riktlinjker som bland annat krävde att
orföranden Metta Fjelkner skulle intervjuas varje gång tidningen skrev
om skolpolitiska frågor.
Nu löper LR linan ut, outsourcar tidningen och säger upp
journalisterna på grund av ”arbetsbrist”. Men det finns arbete för
andra ”journalister”, för det är fortfarande sådana som ska göra
tidningen, enligt förbundsledningen (låter bättre än att stå för att
det är lydig journalistik/information man vill ha).
När kommuner lägger ut vuxenutbildning eller sfi på entreprenad brukar
LR luta sig mot LAS- och EU-regler om verksamhetsövergång och kräva
att lärarna ska få följa med över. Nu ikläder man sig motståndarens
roll och agerar tvärtom. Hur trovärdigt och principfast blir det?
Skolvärlden har en hög räckvidd för att vara en fackförbundstidning
(varje ex läses av drygt 1,5 personer). Efter årsskiftet kommer
medlemmarna att få en kundtidning och någon slags reklam-tv på webben.
Jämför detta med konkurrenten Lärarförbundet som väljer helt motsatt
väg och satsar på sin 16 (!) tidningar.
Var blir det mest lockande för lärarna att gå med?
Hoppas att ni vill ta upp detta på bloggen så att det når dem det
berör – lärarna!
Läs mer – och lyssna – på bifogade länkar:
www.sr.se/sida/default.aspx?programID=2792
www.skolvarlden.se/Article.jsp?article=3258
www.skolvarlden.se/Article.jsp?article=3259
www.lararnastidning.se/LT_Output_2005.asp?CategoryID=4379
www.lararnastidning.se/LT_Output_2005.asp?CategoryID=3612&ArticleID=413609&ArticleOutputTemplateID=92&ArticleStateID=2
www.sjf.se/portal/page?_pageid=53,6172478&_dad=portal&_schema=PORTAL&element_id=11097349
www.sjf.se/portal/page?_pageid=53,6172478&_dad=portal&_schema=PORTAL&element_id=11093367
Malmös lekplatser är bäst. I alla fall har vi fått pris av Movium för vår satsning på temalekplatser. Det känns skönt att kunna skryta om sin kommun och helt ogenerat använda pronominat ”vi”!
Detta trodde jag inte skulle ske. Men erbjudandet från förlaget Bakhåll är alldeles för bra för att låta bli och jag ingår numera i något som kallas kärntruppen.
I det generösa introduktionspaketet ingår bland annat en introduktion till Kafkas författarskap som är lysande.
Kanske är det den klassiska novellen Förvandlingen som känns mest drabbande. Jag går och lägger mig som en ganska engagerad och kreativ universitetsadjunkt och vaknar som – en skalbagge?
Antagligen kommer jag att läsa om de samlade skrifterna i den nyöversättning som har fått lysande kritik.
Det känns bra att kunna sätta ord på den ansträngda situationen inom lärarutbildningen och Kafka är alltid aktuell. Och fruktansvärt rolig!
Jag är rädd att den här bloggen håller på att få dåligt rykte och att allt tolkas som inlägg i den utbildningspolitiska debatten.
Det finns anledning att citera Freud:
- Ibland är en cigarr enbart en cigarr!
Bilden är från stranden mellan Vitemölla och Haväng. Söndagen var en magisk dag.
Förstora!
Jag går på kvällspromenad genom en stad där affärerna har stängt och kunderna återvänt till förorterna. Skyltdockorna vilar sig och det finns något inåtvänt i poserna som lockar mig.
Den senaste tidens oro och krav på handlande har gjort mig en smula trött. Kanske skulle man söka jobb som skyltdocka? En odisputerad sådan.
Jag är en lågfrekvent konsertbesökare men när Annika Norlins orkester Hello Saferide kommer till Malmö på onsdag går det inte att stanna hemma.
Nästa vecka ska vi arbeta med ungdomars utsatthet på nätet och det kanske vore en bra idé att visa sången om vänskap över generationsgränser. Skräcken för beröring hotar att förlama vår längta efter närhet.
Den lille vännen tröttnade snabbt på piratens bullriga lekar. Nu drömmer han om tropiska nätter och vill anmäla sig till salsakurs. Jag försöker förklara att det finns andra värden i livet än rörliga höfter, men orden falla som stenar till marken. Han yrar om att den nya kvinnan är en riktig prinsessa och hans kärlek är bortom sans och vett.
I Svd läser jag om prinsesslekar bland barn. Genusforskarna diskuterar de heteronormativa undertonerna och frågan om hur kön konstrueras i familj och förskola. Annette och Christian (jag använder förnamn eftersom vi har brevväxlat) lyckas hålla en försiktig ton och undviker den allra mest bekäftiga genuspedagogiska nymoralismen. Den uppenbara risken att skapa nya normer (den mjuke pojken och den vilda flickan) kanske är svårare att lyfta fram jämfört med en traditionell jämställdhetsdiskurs (”varför får inte killar ha klänning”?)
Det finns hopp även för genuspedagogiken?
Bagarmossen 1959 och jag har fått gå ner på gården med min bror. Hissen fick vi inte åka i. Jag minns den avflagnade färgen på byxorna och anar att det var kläder som betydde mycket för mig. Knallpulver var dyrt och fungerade ganska ojämt.
Jag borde nog tacka honom för att jag fick vara med.
Min lille vän tar sig allt större friheter och hans umgänge stämmer inte med min bild av hur lämpliga kamrater ska se ut. Kanske har vännen levt ett alltför skyddat liv och nu testar han gränserna på olika plan. Jag försöker verkligen uppmuntra hans strävan efter självständighet – men den senaste bekantskapen är provocerande.
Knivar och pistoler är verkligen inga passande leksaker. Dessutom undrar jag var figuren har fått alla de där pärlorna ifrån?
Den lille vännen befinner sig antagligen i en fas då han experimenterar med olika identiteter och den stereotypa maskuliniteten tycks vara ett frestande alternativ. Men hur manlig kan en järnpinne på en stol bli?
Stämningen på jobbet är en aning spänd. Logiken bakom de s.k. turordningskretsarna visar sig vara helt obefintlig och enligt de centrala personalhandläggarna är det centrala begreppet ”arbetsbrist” enbart en teknisk och juridisk term som i stort sett låter arbetsgivaren byta ut vem som helst.
