Stämningen på jobbet är en aning spänd. Logiken bakom de s.k. turordningskretsarna visar sig vara helt obefintlig och enligt de centrala personalhandläggarna är det centrala begreppet “arbetsbrist” enbart en teknisk och juridisk term som i stort sett låter arbetsgivaren byta ut vem som helst.
När jag var tre år bodde vi på en ö i Stockholms skärgård. Huset saknade bekvämligheter och mamma var ensamma med oss i veckorna då far jobbade i staden. Jag har nog inte förstått hur modig hon var. När jag ser bilden anar jag varför släkten tyckte att jag var “mors påg”.
Vi fick ganska mycket frihet och jag minns upptäckfärder i övergivna lador och vilda jakter på bortsprungna kaniner.
Det finns något ängsligt i blicken som jag inte kan tolka och jag önskar att koncentrationen på spiken var större.
Tysta tankar 