Rektor och dekan argumenterar för att Lärarutbildningen är konkurrensutsatt. Lund och Kristinstad hotar att bygga upp rivaliserande verksamheter och de förändringar som sker är nödvändiga för att rädda Malmö högskolas framtid.
Samtidigt möter jag förtvivlade kolleger som menar att just de varslade personerna utgör själva ryggraden i ämnet och åldersinriktningen mot yngre barn.
Först har jag svårt att få ihop dessa två budskap men efter ett tag klarnar bilden. Det är själva ryggradslösheten som är poängen och möjliggör en väldigt flexibel hållning till den proposition om ny lärarutbildning som förväntas komma till hösten. Jag har lite svårt att vänja mig vid tanken på h-å-l-l-n-i-n-g-s-l-ö-s-h-e-t som konkurrensmedel, men det mycket som jag inte förstår nu för tiden.
