Min lille vän 61 – kungen och jag

Jag diskuterar klädernas betydelse med en kollega. Han menar att det är nödvändigt att skapa en distans till studenterna och en svart kavaj hjälper till att upprätthålla avståndet.
– Annars äter de upp mig.

Jag inser att min idé om undervisning är annorlunda och jag undviker gärna onödig distans. Kanske är det naivt att försöka skapa närhet och förtrolighet i en miljö som är så omgärdad av andra förväntningar och jag kan känna lockelsen i att förstärka min auktoritet genom något som liknar en ämbetsuniform. Maktutövningen får ett drag av mystik och blir lättare att utöva när den draperar sig i formell dräkt, men jag vill inte vara en del av detta. Jag möter hellre arga studenter än rädda.

mlv61

Min lille vän och jag är för en gångs skull fullständigt överrens – de flesta kavajer och slipsar åldras inte i skönhet.

En glad nyhet

Det har varit mycket gnäll på bloggen den senaste tiden och jag försöker hitta saker att glädjas åt. Vanligtvis är jag ganska kritisk mot turistjippon och tycker det mesta är ytligt trams. Men när jag läser att Tomellila ska bygga ett halmhotell och konkurrera  med ishotellet i Norrland – då blir jag glad.

Länk

Nu är jag kanske en aning orolig över att de tänker använda sådana där  fula stora fyrkantsbalar i stället för de ljuvliga rundbalarna som pryder fälten.

förstora!

Förstora!

På nätet händer det att debattörer beskyller varandra för att argumentera mot halmdockor – det betyder ungefär att man hittar på en position åt motparten. Sådana diskussioner brukar inte bli bra.