Jag befinner mig i ett konstigt gränsland. Guldkanten består av att jag ska träffa 350 nyinskrivna studenter nästa vecka och få ta del av deras entusiasm över att vilja bli lärare
Sorgkanten består av att min arbetsgivare försöker säga upp 26 adjunkter med ekonomin som förevändning. När rektor säger att det handlar om att höja nivån undrar jag om vi talar samma språk. Problemet är att jag inte är på mitt skämtsamma humör.
När spänningarna blir för stora väljer jag att se det genom Immanuel Kants ögon. Det finns inget givet samband mellan vad vi upplever med våra sinnen och hur det verkligen är.
Vi väntar alla på den stora upplysningen – the enlightment…
Jag har skrivit nästan 1400 blogginlägg. Några är riktigt korkade. För ett år sedan lovade jag att sluta fotografera solnedgångar. Man kan verkligen inte lita på mig.






