Strumpor och mognad

strumpor

Jag är färgblind. Det är en bra egenskap om man samtidigt är lat och har en tendens att slarva med påklädningen på morgonen. Det fanns alltså en tid när det kunde hända att jag gick på stadens gator i olikfärgade strumpor utan att skämmas. Färgglada omaka strumpor funkade ganska bra tillsammans med snickarbyxa och flanellskjorta.

Sen blir jag förälder och lärarutbildare. Jag upptäcker att mitt handlingsutrymme har krympt. Kanske handlar det om att vara ett föredöme för ett uppväxande släkte, men antagligen vill jag bara bli respekterad som vuxen och ansvarsfull. Och då finns det inget utrymme för olikfärgade strumpor.

Men man kan bli sugen.

Houtta-Lena

Gallra och rensa låter neutralt och en aning kliniskt. I Skåne har vi ett mycket bättre ord för att kasta saker:
 – Houtta!

När  designern Lena Larsson flyttade till Brantevik  kallades hon “HouttaLena” av lokalbefolkningen. Lena trodde att det hade med det engelska ordet “hot” att göra och blev glad. Senare förstod hon att hennes rykte som slit-och-släng-förespråkare låg bakom smeknamnet.

Detta var innan konsumtionssamhället riktigt hade tagit fart och kanske är det orättvist att beskylla Lena Larsson för tidens slöseri med naturresurser. Tanken var att hitta mer vardagliga sätt att umgås.

Jag tycker inte om att slänga saker.

En dag ska jag bygga en smalsprig järnväg
En dag ska jag bygga en smalspårig järnväg

Berättelsen finns i Lena Larssons bok Varje människa är ett skåp

Malmö stadsbibliotek houttar på sitt sätt

Och så kom IKEA-katalogen

I biblioteksdiskussionen har ordet KÄRNVERKSAMHET återkommit. Begreppet antyder att det finns någon del som är särskilt viktig för identiteten. När allt omprövas och förnyas finns det något som skapar förtroende och en avdelning där besökarna känner igen sig i de värden som kommuniceras. I skolan kan kärnan vara svår att urskilja bland alla uppdrag som lastas på lärarna. Malmö stadbibliotek tycks vara beredd att överge centrala värden i en diffus förändringslängtan.

På ett plan förkroppsligas dessa värden i medarbetarna som förutsätts ha någon form av integritet och yrkesstolthet- men det är vanligt att chefer tror att denna kvalitet är en fråga om policydokument och handlingsplaner.

I det goda företaget kan ledningen balanser behovet av förnyelse och kontinuitet utan att tappa vare sig rötter eller nutidsanknytning. IKEA har under många år slagit knut på sig själv för att fånga upp de senaste trenderna och anlitat de hetaste formgivarna.

På årets katalog ståtar bokhyllan BILLY och soffan KLIPPAN.

Kärnverksamhet

Kärnverksamhet

Veckans ord – gallring

Ibland händer det att saker står i vägen för utvecklingen. På stadsbiblioteket i Malmö tycks det vara böckerna som är ett avgörande hinder för att omforma verksamheten mot den nya tidens krav.

På Gedings mosse är det annorlunda. Inga torvlastade vagnar rullar längre på spåren. Granarna böjer rälsen utåt och jag är osäker på om skogsmaskinerna vågar sig ut på de smala gångarna.

Vem hindrar vem? Ryms både träd och räls i skogen? Kan vi ha både böcker och människor i biblioteket?

Vad menas med “akut rejäl gallring”?

Jag blir förvirrad när en del bibliotekarier beskriver det som en helt vardaglig och rutinmässig handling – är det inte andra kriterier för något som är “akut och rejält”? Det trodde jag.

Dags att gallra? Förstora bilden

Dags att gallra? Förstora bilden

Den förnedrande svampplockningen 5

Jag skäms.

Den misslyckade svampplockningen har förvandlat mig till en dålig människa och nu har jag sjunkit så lågt att jag plockar s-m-å kantareller hellre än att någon annan ska upptäcka stället. Det finns ingen ursäkt.

Bilden är gårdagens samlade skörd.

Förstora bilden - inte kantarellerna...

Förstora bilden - inte kantarellerna...

Om att älska böcker

Jag försöker följa med i biblioteksdebatten och hittar enstaka guldkorn.

Vixxtoria lyckas sammanfatta mina åsikter här

Anders E Larsson i Kvp tycks vara mer intresserad av att hacka på Sydsvenskan än att ta reda på vad som har hänt. Ingen länk.

I Sydsvenskan refereras chatten med Tank och jag funderar vidare över att hon tycks vara ointresserad av vilka kriterier det är som gäller för gallring. De måste väl vara olika beroende på om det ska rensas 40 eller 10 ton? Kanske är jag gammaldags som menar att detta är en kärnfråga och att en chef har ett övergripande ansvar för vilka böcker som finns på hyllorna.

För att svalka mig läser jag om Peter Glas roman Antikvariat Kalebass som handlar om verkliga bokälskare.