…och bär in författarna”

Denna kaxiga och en aning dödsföraktande slogan kommer Malmö stadsbibliotek använda för att marknadsföra sitt påtänkta paradigmskifte.

länk

Igår trodde 7 av 9 att en sådan kampanj i-n-t-e skulle sjösättas – vi får se om siffrorna ändras idag när planerna har blivit offentliga.

På kultursidan försvarar chefen omgörningen med en retorik som är väldigt lik den som har använts inom skolans fält för att nedmontera centrala värden. Lärarna vill inte längre vara lärare eftersom det ger fel associationer. I stället ikläder vi oss förklädnader som coach, handledare eller det senaste: faciliator. På sextitalet byggdes skolor med studiehallar där självständiga elever gick omkring och sökte kunskap i lärarlös frihet.

Bibliotekarien vill inte längre vakta böcker utan möta en tid som enligt bibliotekschefen “ropar”.

länk

Det tycks handla om bibliotekariernas identitetsarbete och ett försök att distansera sig från en traditionell roll. Om biblioteket verkligen vill positionera sig som ett antiauktoritärt postmodernistiskt intersektionellt centrum med sociokulturell kunskapssyn kanske det vore lämpligt att döpa delar av organisationen till något annat är “unik förmedling”. Det ger liksom fel signaler.

Tank skriver även om en ny situation där elever har större ansvar för sin egen “inlärning” (hoppsan – jag höll på att rätta till det mer politiskt korrekta “lärande”) och här blir det riktigt spännande. Samtidigt som läroplaner och pedagoger betonar denna dimension växer en allt mer sofistikerad statlig kontrollapparat fram som lägger ansvaret tungt på skolan, rektor och lärare för att barnen verkligen når målen. Jag försöker översätta denna dubbla retorik till bibliotekets område och anar att det är som Jacques Werup skriver:
– Det danska gemytet är i grunden germanskt.

Bakom det frihetliga och öppna anar jag en annan syn på makt och hierarki. Tystnaden inom organisationen är oroande.

1, 2, DN, Svd

Här bygger vi berättelser om den framgångsrika staden