Vad gör högskoleadjunkten på sommaren? Jo – då läser han aktuella avhandlingar och försöker knyta forskningsresultat till kursutveckling!

Jag brukar titta igenom Skolportens presentationer och ofta förundrats över hur banala resultaten framstår i sammanfattningarna. En obligatorisk fråga tycks vara “Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?” och det är sällan jag känt stark upphetsning över svaren. Någon gång har jag fallit för frestelsen att raljera.

När jag läser om Rauni Karlssons avhandling blir jag nyfiken.

Länk till nytt fönster

Om jag förstår intervjun rätt tycks hon ha närmat sig ämnet “barns ansvarstaganden” från en feministisk position, men drabbats av vissa insikter under arbetet.

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

– Att barnen gör så stark skillnad mellan könen. De grupperar sig som flickor och pojkar även om det ser ut som att de leker i en gemenskap av pojkar och flickor. Könstillhörigheten är ett användbart redskap för dem, när de ska orientera sig socialt och agera i vardagen. Men när enskilda flickor och pojkar leker fungerar samspelet på ett annat sätt. Jag har själv fått en annan förståelse för värdet av ansvar, omsorg och respekt genom den här studien, och för barns agerande, att det är på allvar och att det är viktigt det de gör.

När de flesta genuspedagoger beskriver tendens att barnen delar upp sig efter kön som ett avgörande problem tycks Rauni framhärda i någon form av respekt för att barnens val i leken är viktiga – inte något som ska korrigeras.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

– Jag hoppas att man kan använda sig av de resultat som jag fått fram i den vardagliga verksamheten i förskolan och därmed problematisera det som händer i vardagen, till exempel när det gäller jämställdhetsarbete. Att man frågar sig vilken betydelse det har att barn gör könsåtskillnad och vad är det för könsåtskillnad de gör. Det kanske kan leda till att man försöker fånga det som barn ger uttryck för och använder det för att diskutera vad som kan vara av vikt att ta upp om jämställdhet. Det är viktigt att ge en bild av det som barn ger uttryck för och jag hoppas att det tas på allvar och respekteras.

Det finns kanske hopp för forskningen ändå? Jag behöver arbeta på min framtidstro.