Jag har tidigare kritiserat genuspedagogiska satsningar utifrån ett inifrånförskolanperspektiv och borde kanske jubla när några kända personligheter publicerar ett upprop mot den statliga jämställdhetssatsningen.

Länk

Istället blir jag beklämd och undrar vad jag har gemensamt med den här brokiga samlingen av individer som väljer att ta stöd hos varandra för att framföra sina åsikter.

Magnus Eriksson säger det bättre i Svd.

Länk

Så blir det kollektiva uppropet en raffinerad metod att slå fast dogmatiska lögner och halvsanningar, samtidigt som man drar sig undan kritik. Det speglar givetvis en genuint antiintellektuell attityd.

Det är möjligt att idén om den fria intellektuella är en chimär. Men vi bör hålla tanken vid liv. Att framträda i grupp med generaliserande upprop försvårar inte bara meningsutbytet, det innebär också en provokation mot de krav på individens intellektuella ansvar som borde vara självklara.

Man skulle kunna säga att det svänger dåligt om det här uppropet.