Skolan har i uppdrag att fostra barn. Det är nödvändigt för att skapa en trygg miljö och de flesta lärare är överens om att detta är en nödvändig del av arbetet i klassrummet.

Skolan har inte i uppdrag att uppfostra föräldrarna. Historiskt har staten ofta försökt använda skolan till att sprida de goda medelklassnormerna till problematiska grupper som arbetar- och invandrarfamiljer. En del lärare har än idag svårt att avstå från den här maktutövningen.

När jag gick i skolan var det självklart att fröken kunde säga:
– På fredag ska era böcker vara klädda!

De föräldrar som inte hade köpt bokpapper och klätt sina barns böcker till den utsatta dagen riskerade ett tillrättavisande samtal från fröken, alternativt att bli uthängda på föräldramöten då den obligatoriska bänkinspektionen var en given höjdpunkt.

Själv minns jag det som ett lustfyllt tillfälle att få gå med mamma och köpa papper och försöka vika in flikarna på rätt sätt. Min lille vän, vars föräldrar inte lyckades knäcka koden för gott föräldraskap, har helt andra erfarenheter.

Frågan är var traditionen tog vägen? I vilka områden lyckas lärarna framhärda i att ställa krav på föräldrarna?

Ett forskningsämne om föräldrars delaktighet och inflytande – säljes till högstbjudande!