Jag är bekymrad över min lille väns kvinnosyn. Han har träffat en kvinna som har en helt annan bakgrund, annan kroppsform, andra intressen – ja hon är så olika honom en person kan bli.

Och ändå sitter han stum på sin lilla stol och stirrar beundrande på henne timme efter timme. Jag undrar vad de kan ha gemensamt egentligen?

Kanske måste jag förklara farorna med att romantisera kvinnor. Jag anar att han snart kommer att placera henne på piedestal.

Uppdatering: Anne-Marie tycker jag ska låta dem vara ifred. Vad tycker du?