Carl-Johan de Geer

Jag har varit på konferensen Moving Image.

Länk

Dagens höjdpunkt var mötet med målaren, fotografen, textilkonstären, filmaren och författaren Carl-Johan de Geer. Han beskrev sitt liv som en serie misslyckande och katastrofer – men gjorde det på  ett sätt som gör att hans bok Jakten mot nollpunkten nu står överst på min läslista.

cjdg

Konferensen var väl sammanställd och leddes av Anders Mildner, som höll ihop de olika bidragen med mild hand.

Mitt största problem är kanske ändå arrangörernas ängsliga längtan efter att vara framkantsteknologiska – idén med att lägga ut konferensdeltagarnas twittrande på stor duk under de hårt styrda mellansnacken var provocerande för mig. Kanske är jag fixerad vid att sociala medier ska vara en mottagarvald aktivitet, eller att texten ska ha någon form av finess. När jag får den här sortens meningslöst pladder upptryckt i näsan får jag lust att bli teknikhatare på riktigt.

Den dag jag börjar twittra – skjut mig!

Flumpemats

flumpeVad är det för människor som publicerar bilder på sig själv på nätet?  Jag har arbetat mig upp från skor och underkropp och nu nått den övre delen. Kanske borde jag ha rakat och klippt mig.

Egentligen vill jag visa upp den fina tröjan som jag har beställt från Janne (Länk) och samla argument gentemot dem som tror att flum är detsamma som dåligt. Kampen om att ge ordet en positiv innebörd har bara börjat. Björklunds tolkningsföreträde är över.

Kanske behöver jag också bygga upp modet inför det första mötet med de 300 studenterna som börjar på min enhet till hösten.

Akademisk professionsutbildning 3

pollare

Tornhuset och pollaren

Diskussionen om den framtida lärarutbildningen fortsätter och den viktigaste frågan kanske är om det är ansvarsfullt att visa oro utåt. Ingen vill riskera att framstå som illojal genom att ställa obekväma frågor om utbildningens  innehåll eller konsekvenser för studenterna.

Därför råder största möjliga tystnad. Vi som hotas av uppsägning jobbar på och låtsas som ingenting. Någonstans pågår förhandlingar om turordningar och underlag förbereds av styrelser till dekan och rektor. Områdesstyrelse och högskolestyrelse har en oklar roll i processen som verkar styras av andra krafter. De fackliga organisationerna företräder sina medlemmar och efterlyser konsekvensbeskrivningar. Politikerna är osynligare än luft.

“Detta är en process som pågår i alla akademiska yrkesutbildningar över hela landet”

– Ungefär som svininfluensan?