Det sipprar ut rykten om nedskärningar och omorganisationer.
Vi talar väldigt mycket om siffror och datum för eventuella varsel.
Vi talar en hel del del om kraven från HSV och regeringens utbildningspolitik.
Vi talar ganska lite om studenternas, kommunerna, föräldrarnas och barnens intresse.
Vi talar inte alls om vår egen vision.
Jag gratulerar en kär arbetskamrat som går i pension och passar på att vara en aning Backaromantisk på restaurang Mässingshornet (Blecktutan i folkmun). Återseendet med min gamla arbetsplats väcker kluvna känslor och jag behöver bearbeta dem en aning.
Det kanske var ganska kaxigt att påstå att jag skulle bli den förste manlige förskolläraren som pensionerades på fältet och att min aska skulle strös i vattenleksrummet. Nu har rummet gjorts om och jag känner mig befriad från löftet.
Livet går vidare.
”Vådligt är att dröja – farligt att gå vidare”
Jag fortsätter att gå igenom tänkbar litteratur för höstens nyantagna lärarstudenter. Gleerups nyutgivna Etik i professionellt lärarskap har ett spännande anslag och betonar läraryrkets moraliska dimensioner.
Min lille vän har svårt att förstå hur ett yrke kan vara så inriktad på att handla. Han vill hellre sitta vid sidan om mjölkaspannen och fundera. Tankarna reflekteras bra i den blanka ytan och ytans form skapar en illusion av fyllighet. Läraryrkets omedelbarhet och skoningslösa krav på beslutsfattande är inte lätta att förstå utifrån.
Kanske kan boken ge redskap att förstå komplexitet – studenterna bruka vara glada för enkla svar.
