Jag har inget emot papperstidningar som sådana. Det är journalisterna jag vill åt - eller ännu hellre de uppblåsta kulturjournalisterna som hänvisar till tyska sociologer utan att förtydliga en enda tanke.
Läs Per Svensson krönika så förstår du vad jag menar.
maj 31, 2009 kl. 11:41 f m |
Mig tycks Per Svensson känna sig en aning utanför, han målar upp en bild som får mig att tänka på en medelålders dam på en järnvägsstation, omgiven av ungdomar som glatt pratar och umgås med varandra, tar plats och är så fulla av liv att det svämmar över åt alla håll. Fullständigt normala ungdomar, alltså. Den medelålders damen snörper ogillande på munnen och prasslar menande med sin tidning för att ytterligare förstärka sitt avståndstagande, och när hennes vänninnan av samma kaliber äntligen anländer utbrister hon i ett: dagens ungdom! Att de ska ta sån plats!
Har hon glömt sin ungdoms afghanpäls och pärlpannband, damen, eller är hon bitter över känslan av att någon tvingade henne att lägga dem ifrån sig, och vill ge igen? Jag vet inte, men hon sitter där, och hon ser rätt rädd ut mitt i sitt avståndstagande, i bilden Per Svenssons text ger mig.
maj 31, 2009 kl. 11:59 f m |
Mats
Även om jag tidvis upplever per Svensson vara den värsta sortens kultursnobb så beskriver ändå hans artikel en icke oväsentlig del av bloggosfären.
Intar man ett vonobenperspektiv alternativt den abstrakta betraktarens perspektiv stämmer en hel del av det som står i artikeln.
Grupp mot grupp, böbelfasoner, mobbing, gruppegoism, individuell exhibitionism mm mänsklig baksida.
Men det han inte skriver om är allt det positiva.
Men det är väl ändå en helt annan sak. Eller hur.
Just nu upplever han bevisligen som om det negativa totaldominerar.
Själv letar jag snarare upp det motsatta och försöker långa stunder förtränga det Per Svensson och tysken fokuserar på.
maj 31, 2009 kl. 5:32 e m |
Jovisst, beskriver Morrica det precis!
Det är bitterheten som slår igenom och maskerar sitt fula tryne genom att hitta avarter att varna för.
Tråkigt för Per som inte har hittat sin stam. men hur blev det vårt problem?
maj 31, 2009 kl. 7:50 e m |
Kanske på samma sätt som alla som befinner sig i utkanten och inte riktigt är en del av samhället är allas vårt gemensamma problem? Det är lättare för den som är innanför att välkomna och bjuda in än det är för den som står utanför att ta sig in av egen kraft.
maj 31, 2009 kl. 8:05 e m |
Frågan är kanske varför kultursidan publicerar detta sorgliga utanförskap.
Men någon finare människa än jag kanske kan ta Per i handen och hjälpa honom till rätta?
Eller som Hasse Alfredsson skaldade
Lille Mats, lille Mats
trivdes ej i sitt palats
han tog sats
och hoppade till en annan plats
Lille Per, lille Per
trivdes inte heller där
han tog sats
och hoppade rakt på lille Mats!
Från Blommig falukorv – en skiva som jag inte har tröttnat på!
maj 31, 2009 kl. 9:35 e m |
Är det inte kultursidans uppgift, att spegla och belysa olika delar av allt det som ryms under det enorma paraply som är begreppet kultur? De som hänger på kultursidan är inte alltid de som känner sig hemma i den nya umgängeskulturen som nätet trots allt är, ändå är deras perspektiv lika viktigt och äkta för dem som näträvars perspektiv är för näträvar. Alfredssons parhäst Tage Danielsson uttryckte det väl: Kultur: om man har tur är det kul.
Om vi någon dag ska kunna mötas i förståelse och ha kul tillsammans så tror jag det är bra att denna sorts skweelar* får höras. Också. Som med myckat annat som skaver och gör illa så är det bättre att det kommer ut än att det får ligga kvar inombords och orsaka smärta.
Tror jag.
*klagovisa
juni 1, 2009 kl. 6:31 f m |
Har man tur är det kul.
Har man otur är det bara bittert och gnälligt (vilket är OK) men dessutom en sorts befästning av den egna makten (vilket inte är lika OK)
Men du har rätt (obehagligt ofta!!!!) – det måste kanske ut!
juni 1, 2009 kl. 1:56 e m |
Vems makt är det som befästs, menar du?
juni 1, 2009 kl. 2:19 e m |
Den makten som medier har tillskansat sig historiskt – i första hand har den byggt på tillgång till produktionsmedel och distribution (tidningar) i andra hand har det också funnits en sorts borgerligt koncensus om vad som är bildning och god ton.
Per Svensson känner sig hotad – mer parodiskt var det när Åke stolt beklagade sig
http://lumaol.wordpress.com/2007/10/07/platt-plattare-plattast/
Men det är samma sorg över att inte längre vara den som lägger världen till rätta.
juni 1, 2009 kl. 5:15 e m |
Ärligt talat tror jag du bör byta plats på i första hand och i andra hand. Utan denna koncesus hade makten inte varit större än ICA-bladets makt, oavsett distribution och produktionsmedel. Tidningarnas makt bygger helt på att folk tror på att de vet vad de talar om, det blir extra tydligt nu när paradigmer skiftar.
Du uttrycker det bra, det är ett sorgearbete och sådana går inte spårlöst förbi. Media i allmänhet och många journalister i synnerhet genomgår ungefär samma process, tror jag, som många gör när de går i pension – de måste plötsligt se det faktum att de inte är oersättliga i ögonen, och det är inte lätt alla gånger.
juni 1, 2009 kl. 9:10 e m |
Jag byter gärna plats – lever nära journalistiken och är fortfarande fascinerad av att det finns människor som tror att det varje dag händer precis så mycket som får plats i en tidning.
Eller att urvalet skulle styras av någon form av visdom eller neutral ideologi!
juni 1, 2009 kl. 10:49 e m |
Kan det vara alla år av tjat om källkritiskt läsande i skolorna som ger genomslag i bloggar och misstänksamhet gentemot tidningar och traditionella media, tror du? Tänk om så vore fallet, så häftigt det vore!
juni 2, 2009 kl. 7:11 f m |
Nu är du en sann utbildningsromantiker!
vackert!
juni 2, 2009 kl. 12:05 e m |
Någon måste ju fylla den rollen också =)
juni 2, 2009 kl. 12:13 e m |
så går det när man skrapar på den cyniska ytan!
juni 2, 2009 kl. 1:55 e m |
Skillnaden är inte större än skillnaden mellan dag och natt.
juni 2, 2009 kl. 2:05 e m |
Jo – och så finns det ju en massa mellanformer också…
Antar att det är helgens festival som piggar upp?
juni 2, 2009 kl. 4:31 e m |
Inga festivaler i faggorna för min del.
Att vara cyniker och att vara romantiker innebär för mig inget motsatsförhållande. Att vara romantiker betyder ju enkelt uttryckt att man sätter känslor högre än förnuft, att vara cyniker innebär att man är medveten om att många människor, framförallt människor i maktposition, sätter förnuft högre än känslor, och ekonomi högre än förnuft. Dessa två insikter är högst kombinerbara.
juni 2, 2009 kl. 6:03 e m |
Spännande – då är det möjligt att förena i samma kropp! Ibland trodde jag att det var nödvändigt att välja. (som om det gick
Kanske ska man sprida ut förhållningssätten över dagarna?
juni 2, 2009 kl. 8:48 e m |
Självklart behöver man inte välja. Vad vore dagen utan natten?
juni 2, 2009 kl. 8:59 e m |
Precis!
Fast ibland är natten så lång…
juni 2, 2009 kl. 10:03 e m |
och ibland går solen överhuvudtaget inte ner. I slutändan brukar det jämna ut sig, inte sant?
juni 3, 2009 kl. 6:51 f m |
Jo – fast i Per Svensson värld verkar alla tåg redan gått och alla klockor stannat.
juni 3, 2009 kl. 11:30 f m |
Lyckligtvis är inte allt alltid som det verkar. Jag hoppas det finns någon i hans närhet som kan visa honom att tågen fortfarande går, fast från en annan perrong.