Min lille vän lyssnar på väderleksrapporten som beskriver situationen som “intensiv”.
– Det är mycket väder på väg in just nu, säger nyhetsuppläserskan med bekymrad uppsyn.
Regnmätaren är sprucken och inte helt pålitlig, men jag vet att våra lantbrukande grannar har full kontroll och de gläds över regndropparna.
Först regn, sen värme – det kan inte bli bättre.
Länk till pojkaktig vädervisa med text av Claes Rosvall
Introt till Procol Harums Salty dog är magnifikt. Rösten, pianot, stråkarn och måsskriken – det är nästan bättre än jag minns.
Vid parkeringshuset Neptunus får jag lära mig att inte bråka med ruvande mås. Mitt försök att fotografera äggen höll på att sluta illa.
Gör din egen bildberättelse:
1
2
3
Jag har tagit intryck av en annan debatt och försöker publicera nytagna bilder.
Kunskapens frukt utanför kunskapens högborg – min arbetsplats Lärarutbildningen i Malmö. Där finns mer skärpa och djup än skärpedjup.
Mer tisdagstema
Jag har ett kluvet förhållande till ljud och omger mig gärna med radiobrus och bullrande samtal.
Min lille vän är betydligt mer tystlåten och väljer ibland att tillbringa flera dagar i avskild stillhet. Han menar att tankarna behöver få komma till ro och att det finns ett värde i att lära sig lyssna inåt.
I Svd understreckare utvecklar Anders Mathlein idén om tystnadens betydelse och jag blir nyfiken. Om jag inte får prata – finns jag då?
En stilla dag på en hjortronmyr i Norrlands inland kan man plötsligt höra ett främmande ljud som tycks gåtfullt och nästan skrämmande. Det tar några ögonblick innan man inser att det är ens egna hjärtslag och blodomlopp man hör. För en nutida stadsbo är det ett ljud lika ovanligt som raspet från en gåspenna.
Jag vet inte om det ligger något tvångsmässigt bekräftelsesökande i bloggformen. Min lille vän menar att det är viktigt att lära sig att i-n-t-e synas och han är en mästare i konsten att smälta in i bakgrunden.
Det ska jag träna på.
Tysta tankar 