Anne-Marie Körling skriver om svårigheterna för vikarier och frånvarande lärare att skapa bra undervisning.
Jag inser att lärarutbildningen inte tar upp de här socialt komplicerade situationerna och att studenterna riskerar att komma ut helt oförberedda till uppdrag som kräver stor smidighet och ideologisk uthålllighet om de inte ska malas ner i anpassningskvarnen.
Jag är nyfiken och tror att en hel del av läsarna har gjort sina hundår i vikariesvängen.
Har du tröstrika eller demoraliserande vikarieminnen att dela med dig av?
Sharing time!
Tysta tankar 