Håkan Engström skriver vackert om saknaden efter musikskribenten Lennart Persson.
Det finns ett slitet citat som brukar tillskrivas Sibelius. ”Ingen har någonsin rest en staty till en kritikers ära”.
Det finns naturligtvis heller ingen anledning. Många människor – läsare, influerade kollegor, till och med musiker – hade nog ändå kunnat göra ett undantag, släpat fram sockeln för att hedra minnet av just Lennart Persson. Hans auktoritet var större än de andras. Hans utblick var lite större.
Jag saknar honom och det är väldigt tomt i Malmö just nu. Lennarts Perssons hemsida ger några prov på hans goda smak och stilkänsla. Hans krönikor under rubriken Låtar öppnade öronen på mig och många av mina vänner.
Idag lyssnar jag på Darling Lorraine med Paul Simon och tackar Lennart som fick mig att lyssna på texten några gånger extra.
I sommar ska jag läsa om Sånger om sex, Gud och ond bråd död.
Etiketter Lennart Persson
maj 19, 2009 kl. 2:56 e m |
Usch ja. Jag blev smått chockad när jag läste den sorgliga nyheten.
Jag visste inte att han varit sjuk och var helt oförberedd.
Jag hade själv tänkt skriva ett inlägg, men har lite svårt att formulera mig just nu.
Det är en stor förlust för musikvärlden och för Malmö.
Själv har jag i min ägo Feber 2: Sånger om kärlek som innehåller en rad härliga exempel på Lennart Perssons kunskap och insikt och fina formuleringsförmåga.
På tal om min senaste triss: Baksidan på trafikskylten är fotad i korsningen Lundavägen-Rosendalsvägen mitt emot Gerlachs park. Där står jag och väntar på skjuts till jobbet i Ystad ibland (när det inte är min tur att köra). Tjejen med glipan där bak är fotograferad i St Stephen´s Green i Dublin.
På tal om Neil Young. Du kollade väl mina senaste fredagsfärger?:
http://jahhollis.blogspot.com/2009/05/fredagsfarger-15-maj-gront-och-svart.html
maj 19, 2009 kl. 6:32 e m |
Det ser så tomt ut när ett namn kopplas till ordet död. Det är så slutgiltigt. Jag beklagar och deltar så här på avstånd. A-M
maj 19, 2009 kl. 8:48 e m |
Sorgligt. Jag sympatiserar med hans ingång till skrivandet; att under många år skriva entusiastiskt och initierat om saker han upptäckt och gillat på ett enkelt, konkret och välformulerat sätt. Det är inte så lätt
maj 20, 2009 kl. 9:03 f m |
”Jag visste inte att han var sjuk”
Så märkligt drabbades jag själv nyligen, ang. en halvbror i utlandet.
Plötsligt visste jag bara att han var död.
Och först därefter förstod jag hur duktig han var, efter att ha studerat vad han gjort via nätet.
Gissa hur det känns!
Man känner alltid ett deltagande i sådana här blogginlägg även om man som jag inte kände till personen.
Hans