Puffbyxor – ett litet återfall

Jag var på Stadsteatern och såg Maria Stuart. Efter mitt försök att göra något symboliskt av företeelsen (länk) kändes det lite overkligt att möta äkta puffbyxor på levande människor.

Men det är en bra och aktuell pjäs om makt och längtan efter äkthet.

Schiller är en ständigt aktuell författare och hans ord om lek borde tatueras på varje lärarstudent… (jag vet inte riktigt på vilken kroppsdel)

“Ty för att med en gång äntligen säga det klart: Människan leker bara när hon i ordets fulla bemärkelse är människa, och hon är bara helt och hållet människa när hon leker.”

länk

The times they are a-changing

Jag har ett problematiskt förhållande till förändringar. Den optimism som bar fram Obama till valsegern delar jag inte och kanske liknar min position en konservativ och nostalgisk hållning.

Allt var inte bättre förr, men de förändringar som planeras av  landets lärarutbildningar äventyrar centrala värden i svensk skoltradition.

Texten

Come mothers and fathers
Throughout the land
And don’t criticize
What you can’t understand
Your sons and your daughters
Are beyond your command
Your old road is
Rapidly agin’.
Please get out of the new one
If you can’t lend your hand
For the times they are a-changin’.

Till skillnad från Bob Dylan tror jag att mammor och pappor är kapabla att förstå vad det är som håller på att hända. Det är inte sönerna och döttrarna som är bortom kontroll.  Det är regeringsmakten  och akademin som löper amok.